På väg mot bokmässan

På väg mot Göteborg och bokmässan.
Redan på Centralen får jag en försmak av trängseln, surret, springet: alla tåg är försenade på grund av ett signalfel. Stora centralhallen ser ut som en sardinburk i mastodontformat.
Men vi kommer iväg, mot nya mål.
Utanför tågfönstret är det strålande vacker höst – eller kanske brittsommar? Sprakande färger, antydan till tunna dimslöjor.

Det är Lettland som är ”fokusland” i år, när mässan avverkas i sin 24e upplaga. Inte direkt ett populistiskt val, tippar jag. Men folk kommer nog ändå – ifjol räknade man in över 100 000 besökare.
Kan möjligen ett 60-årigt födelsebarn med betydligt större folklig dragningskraft finnas med på ett hörn i den enorma mässhallen?
Jag tänker på Kalle Anka. Första numret av serietidningen kom i september 1948. Det kostade 60 öre.

Tidigare i år såldes ett perfekt exemplar av den där första utgåvan på nätauktion. Tidningen hade legat i bankfack de senaste tjugo åren! Pris: 105 000 kronor.
Det är ändå inte ett rekord. I slutet av 90-talet fann ett annat ex av samma tidning en köpare, som betalade 170 000.
Förresten firar Kalle Anka Pocket också jämnt, närmare bestämt 40 år. Läge för dubbla tårtor, med andra ord!

Visste ni förresten att Kalle egentligen heter Karl – och har ett mellannamn, håll i er nu: Karl Magnus Anka hette han från början. På engelska har han också ett ståtligt extra förnamn: Donald Fauntleroy Duck ska det fullständiga namnet vara.
Sådant (värdelöst) vetande kan man ägna sig åt ombord på ett försenat tåg …

En annan tydlig trend i bokbranschen är att böckerna bara blir tyngre och tjockare år från år. Leif GW Persson har analysen klar: sedan författare blev datoriserade är det bara att skriva på, det går fort och lätt och orden staplar sig på varandra i hiskelig fart. Flera av höstens nya romaner har också fått klagomål på att man inte ägnat sig åt att stryka ner, koncentrera, texten.

För mig blir den ökande storleken ännu ett i ordagrann betydelse tungt argument för att vänta tills pocketutgåvan finns, det går ju allt fortare nu för tiden och det är faktiskt ytterst få nya böcker man inte kan vänta några månader med att läsa.
Ska försöka hålla det i minnet när jag står inför bokmässans alla frestelser.

Och om ni skulle råka få syn på den här tröjan när ni vandrar runt på Bok & Bibliotek, så är det med största sannolikhet - ja, 100 % säkert faktiskt - att det är jag som är i den.

Copyright Klimakteriehäxan