torsdag, augusti 09, 2012

Medium rare

Har just ätit fisksoppa i hamnen i Torekov, en plats jag aldrig tidigare besökt. Men hört talas om den, det har jag ju: ett ställe för jetsettare som vet att leva livet åtminstone på sommaren.
Måltiden påminner mig om en annan middag när också det uppenbart gällde att visa framfötterna, världsvana och matkultur.

Svenska besökare skulle äta en bit under ett besök i London. En i gänget (nej, jag var inte en av dem) föreföll mer hemtam i den brittiska världsstaden än de andra, så han fick anföra styrkorna. Sällskapet gick till en "fin" krog, åtminstone vad prisnivån på menyn beträffade.

Den världsvane beställde en rätt och bad uttryckligen att få sin portion "medium rare", alltså synnerligen lättstekt. Till det tog han in ett fylligt rödvin, lutade sig bakåt med ett belåtet leende och väntade på att köket skulle leverera beställningen.
En korrekt servitör tog upp alla önskemål vid bordet, la sin servett tillrätta över armen och försvann för att snabbt återvända med sällskapets drycker.

Så kom då maten in. Men det blev kanske inte exakt vad vår världsvane svensk trott. För på hans tallrik låg en i princip rå fisk. Det engelska ordförrådet var uppenbart mindre än den där världsvanan ... Servitören rörde som sig bör inte en min.
Hur upplösningen blev? Jo med lätt rodnande kinder bad vår vän att få sin fisk återförd till köket för lite mer tillagningstid. Men rödvinet drack han (det kan man ju numer ha till fisk, förvisso).

Som tur var kunde även vi mindre världsvana äta fisksoppa i Torekovs hamn. Och den var inte medium rare, den var färdigputtrad. Men vi tog ett glas vitt, faktiskt, klichéartat kanske - men gott. Jetsettarna runt omkring såg också ut att trivas. Man kände inga omedelbara krav på världsvana, trots adressen.
Fast det ska man ha klart för sig: det är inte alldeles enkelt, det där med världsvana.

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

bosse31 sa...

Men snälla häxan. Nu är du alltför blygsam. Apropå världsvana alltså.
Alltsedan jag blev varse att vi båda har våra rötter i den steniga myllan inne i Skogen på samma lilla ort har jag räknat med dej som världsvan. Tex att sitta i TV och intervjua diverse litterära giganter är för mej ett exempel på att vi från bonnlandet minsann kan.

Men även jag har beställt mat i London, och med viss bävan väntat på att se hur det lyckades. Vanligen gick det sådär, enligt nutida svenska. Det försiktiga sneglandet på världsvana medätare minns jag från bättre utspisningar i jobbet tex. Men numera har jag sedan länge lämnat denna oro bakom mej och det är bara matglädjen som återstår.
Tex i Torekov där även jag haft glädjen att bli utspisad,med mycket goda minnen som följd.

Hannele på Hisingen ♥ sa...

Så sugen jag blev....

Klimakteriehäxan sa...

Bosse - matglädje ska man verkligen vara glad åt! Men världsvana kan nog vara lite av varje ...
Hannele - en fisksoppa är (nästan) alltid nåt att vara sugen på!