fredag, december 25, 2015

Bland knäck och kalkoner

Juldagen.
Förr i tiden, i Barndomslandet, var det glasklart hur den skulle tillbringas. Först upp i kolsvarta natten till julottan, där vi sjöng "Var hälsad sköna morgonstund" med lätt yrvakna röster. Kören tog i lite extra för att klara halsarna för "Hosianna" och "Adeste fideles" (O kommen i trogne).

Hem blev det ofta en promenad med en granne/kompis medan himlen ljusnade. Väl inomhus igen: snabb retur till sängen, men nu i gott sällskap av en julklappsbok och knäckburken, som vid det laget var ganska full.
Det var den inte när boken inte särskilt mycket senare var läst.

Medan jag länsade knäckburken med hårt arbetande käkar sov mamma och pappa, som dock hade hunnit trycka i sig lite lutfiskrester mellan kyrkan och sängen. När det blev matdags nästa gång åt vi ofta kalkon, en tradition importerad med morbror och moster från upstate New York där de hade bott sedan sent 30-tal.

Jag kan fortfarande drömma om de där kalkonerna. Nog har jag försökt. Släpat hem en djupfryst klump från butiken, tillrett den efter alla konstens (nätreceptens) regler. Men ingen gång med "rätt" resultat. Modern minikalkon smakar ungefär som kyckling, fast man betalar mer för den.

Hemligheten med Barndomslandets kalkon måste ha legat i att den dels var uppvuxen bara ett par kilometer hemifrån under för fjäderfä trivsamma förhållanden, dels att det var en STOR fågel. Däri satt smaken, tror i alla fall jag. Och såsen blev därefter: delikat. Härligheten avnjöts med kokt potatis, någon grönsak och hemgjord röd vinbärsgelé. Fest!

Idag umgås jag mest med kalkon som "kalkonrulle" och då tänker jag på varianten i charkdisken. Fast eftersom moderna tider också har denna dag som stor dag för filmpremiärer finns det säkert ytterligare någon kalkonrulle inom räckhåll. Dock gäller det att försöka undvika just den. Men i rådande stormigt väder vore det inte helt fel med ett biobesök. Kanske blir det av. Konstigt att man bor så gott som omgiven av biografer men ändå har svårt att komma iväg!

God fortsättning önskas ni, med eller utan knäck (vi gjorde ingen i år) och kalkon- eller andra rullar! Och ta det lugnt, man FÅR slappa på juldagen! Njut av amaryllisen, hyacinterna, tulpanerna, granen och friden! Själv återgår jag nu till sängen, med julklappsbok försedd.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Anonym sa...

De flesta engelska kockar föreslår numera gås, anka, kyckling eller andra flygfän för julbordet efterom det är snudd på omöjligt att få till det med en fågel som har en bröstomfång typ Brigitte Bardet medan benen påminner om Edith Piaf. För att inte tala om hur man blir av med de torra resterna som blir över.
Dina släktingar måste ha varit enormt skickliga eller så är det barndomsminnet som spelar upp, som det ju gör ibland.
God fortsättning!'

Kulsprutan

♥ Hanneles bokparadis sa...

julottan orkade vi inte i år, bara en kvarts promenad. Men lyssnade julmusik lyssnade jag i kyrkan när maken spelade saxofon med orkestern.

tant Hannele sa...

(supergod Jansson idag - orkar inte allt på julafton)

Klimakteriehäxan sa...

Ja Kulsprutan nog kan minnet spela en spratt. Kalkonen mår kanske bäst på Memory Lane ... gillar din beskrivning av korsningen mellan Bardot och Piaf!!!! träffande!
Hannele - länge sedan jag orkade julottan. Och länge sen vi orkade all julmat på en enda dag!