måndag, december 07, 2015

CITAT om föräldraskap på 60-talet

"Vi var barn av 60-talet och hade fått en relativt fri fostran. Man skulle vara hel och ren, tacka för maten och inte röka hasch. Sedan fick man klara sig bäst man ville, typ."

-Catia Hultquist tittar i backspegeln i en krönika i Dagens Nyheters kulturdel i dag. Jag är visserligen äldre än hon, men känner igen mig ändå. En bra sammanfattning, helt enkelt. Det har väl aldrig varit enkelt att hantera föräldrarollen? Och kanske inte att vara barn heller ...

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Mina föräldrar fostrade oss hårt, just det där med att sköta sig och gå till söndagsskolan. Men inte sjutton la de sig i allt och gick till skolan och la sig i, som många föräldrar gör nu.
Men, det var också lite mindre farligt, bara bilar och fula gubbar att akta sig för... Kunde vara nog så farligt, men vi var ute och lekte utan uppsikt och fick klara våra konflikter själva.

tant Hannele sa...

jo, fanns ju ingen dagis... min mor jobbade också i vår affär, så jag och min lillebror fick klara oss själva... vi var inte ens i skolåldern. Vi fick en lillasyster när jag var 12 år, i början bodde mormor hos oss, men hon tröttnade väl. Jag minns att jag i 15-års ålder fick hämta min lillasyster från affären. Inget jag kom på att protestera mot, det var bara så. Jag var skapligt god kock redan vid 12-års ålder (bjöd även High Chapparals grundare Bengt på korv-lunch hemma hos oss - min far sålde antikviteter till honom), typ 1966

tant Hannele sa...

(efter skolan tog jag hand om min lillasyster, utan protester. Och föräldrarna hade affären öppet även på söndagar. Min mor hade knappt tvättmaskin, ingen diskmaskin...)

lavendia sa...

Det fanns en sak till - man fick inte komma hem och vara med barn. Det har bitit sig fast mest hos mig. Det där att vara hel och ren och att inte röka var liksom bara tillägg. / Britt

Klimakteriehäxan sa...

Britt - absolut, där har du en poäng. Fast det var underförstått på något vis, jag kan inte minnas att det uttalades högt och tydligt? Man visste det ändå ...

tant Hannele sa...

sånt sa jag aldrig till våra barn, hur ska man annars få barnbarn :)