I mitt fall vågar jag påstå att min kärlek till blommor föddes mycket tidigt och den kärleken består. Jag gillar vilda blommor i otuktade skaror, jag gillar vackra och genomtänkta planteringar (fast jag vill bara titta, inte jobba med rensandet och grävandet ...), jag flanerar gärna i en mer exotisk park där rhododendron, hortensia och oleander prunkar, om än vid olika årstider. Den utsikt jag en gång hade över trädkronor översållade av rödlila bougainvillea minns jag med välbehag.
Den som vill ge mig en present kommer långt med en enda liten ros, en mimosakvist eller en gerbera. Julen blir inte jul utan amaryllis, tulpaner och hyacinter. Midsommarbuketten hopsamlad på vägkanten gör mig lycklig, för att inte tala om känslan av att, försiktigt försiktigt, kliva mellan vårens första blåsippor eller stå inför en fantastisk vitsippsbacke. Maskrosfält är hur vackert som helst. På nyåret börjar min tulpanfrossartid.
Och så har det alltid varit!
Förmodligen har jag påverkats väldigt mycket av min mamma, som var blomstermänniska ut i (de gröna) fingerspetsarna. Hon brukade också förtjust berätta om hur jag som väldigt liten stod vid hennes rabatt med mitt eget pekfinger manande höjt i luften medan jag upprepade, som ett mantra:
-Inte röra mammas blommor, nej nej!
Sekunden senare hade jag trattat på näsan rakt i rabatten. Ack ja, så det kan gå! Fast bannorna uteblev, tror jag.
Det är lördag och alltså dags för ännu ett lördagstema: SÅ HAR DET ALLTID VARIT. Temat i december bestäms av Anna Noton Music. Andra bloggare som kan tänkas leverera sin egen tolkning av denna veckas tema är: Karin Englund, Olgakatt, Helena, Karin på Aland, Gnuttan, Livsrummet, Musikanta, Pysseliten, Tove, Ingrid, Anki, Ulla Laiho och Pensionären på ön. Om du deltar men inte finns med på listan – hojta till i en kommentar så lägger jag självklart in dig!
 |
| Vilda och oemotståndliga! |
Inlägg
Åh är du en sån här blomstermänniska Aina! Visst är det underbart med alla julblommor, nu när ingenting finns att hämta in utifrån. Julrosen då i så fall, den brukar kunna slå ut den här tiden. Vad sött, episoden med dig som barn, jag kan riktigt se det framför mig! Kram och ha en fin helg!
SvaraRaderaBlommor överträffar det mesta. De bara kommer ur jorden och är bara vackra. / Britt
SvaraRaderaFint inlägg som passar precis till rubriken! Visst älskar jag blommor också, men några gröna fingrar har jag inte. Förutom att vara vegetarian är min älskade make också allergisk för pälsdjur och vilda blommor, vilket innebär att jag aldrig kan plocka en bukett på en äng och ta med mig hem. Snittblommor från affären brukar gå bra men det köper jag sällan eftersom de brukar vissna efter en eller två dagar. Så blommor för mig är endast orkidéer som blommar snällt även om jag glömmer vattna dem. Och blommar om ibland.
SvaraRaderaMen som du kan jag bli lyrisk över de första tussilagorna (konstigt, datorn vill ha in ett -r) och blåsipporna. För att inte tala om liljekonvaljerna ute på ön i skärgården. Och Adam och Eva och...
Visst är blommor en källa till njutning. I år har jag haft otur både med min julstjärna och min amaryllis. Julstjärnan vissnade ner efter en vecka och amaryllisen vissnade också ner genast efter blomningen. Har nu köpt en julros. Hoppas den håller sig.
SvaraRaderaGod Jul och Gott Nytt År!
Hälsningar
Birgitta
kärleken är evig men föremålen kan växla ♥
SvaraRaderaVilken flitig bloggare du är. Jag hade fullt sjå att hitta inlägget med röda skor. Men det lyckades - bättre än när du skulle leta skoaffär i Venedig.
SvaraRaderaRöda skor skulle jag faktiskt ha betalt för att ha. Men jag hittade ett par skor i Venedig (som inte var röda, men så snygga). Tyvärr med för höga klackar, som jag lät en skomakare korta. De var för höga ändå och skorna är aldrig använda, men de står långt in i garderoben och varken dotter eller dotter har heller velat ha dem. Men SÅÅ snygga. / Britt
Här blomstrar det i tema!Blommor är vatten sol och liv så har det alltid varit! :-)
SvaraRaderaJa amaryllis! Så har det alltid varit! Men medan min mamma vårdade samma amaryllislökar år efter år måste jag erkänna att det blir nya nästan varje år. Jag skyller det på att jag inte har rätt förutsättningar för att vårda lökar. Mamma tog ner dem för vår/sommarvila i källaren. Och när de sedan skulle "väckas" för nästa säsong fick de flytta upp i vindstrappan. Först med en strut av brunt papper på "huvudet". Sedan flyttades de utan strut upp till ljusare trappsteg vartefter. Och till jul blommade alltid flera amaryllisar med alla sina röda klockor. Men jag har ju varken källare eller vindstrapp.
SvaraRaderaEn mycket ung släkting skulle hjälpa till att vattna, han greppade ett stadig tag om stjälken och hällde vatten i blomman. Ja det var ju blomman som skulle vattnas.
SvaraRaderaSjälvklart är vi blomstervänner många, Lavendia och Musikanta! Anna och Birgitta - julros har jag aldrig lyckats hålla liv i. Karin - jag har väldigt blandad framgång med övervintrande lökar. De från i fjol verkar exempelvis heldöda ...Och englundskan: hade släktingen bara vänt amaryllisen upp och ner hade det funkat jättebra!
SvaraRaderaKolla här bara! http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2009/12/oppaner-amaryllis.html
(Lavendia - en vacker dag kanske du också inser att röda skor är en underbar humörhöjare även om klackhöjden är låg ...)
Julblommor är ett måste också här, även om de inte blir så många.
SvaraRaderaAmaryllis och julros hör till favoriterna men hyacinten måste finnas för doftens skull. Då är det jul!
Jag önskar dig en riktigt God Jul!
Härligt med blommor! Är ju lycklig att ha en trädgård, men älskar nog de vilda blommorna mest :)
SvaraRaderaÖnskar dig en God Jul!