Julbordsfrossa

Nu har även jag ätit julbord. På Ikea, 129 kronor med Family-kort. Det var jättegott, jag blev väldigt nöjd och mer än mätt.

Lyxigare (och väldigt mycket dyrare) varianter finns självklart, med ännu fler rätter, vilt, andra tillbehör och tjusigare desserter. Här gavs exempelvis inte lutfisk eller dopp i grytan, men de anrättningarnas popularitet lär dela fler familjer än vår.
Däremot fick man kroppkaka med lingonsylt, en nyhet för mig som jag underligt nog aldrig tror mig ha smakat. Det var ju jättegott – och kanske äter smålänningar som Ingvar Kamprad det till jul?

Att äta julbord är faktiskt en svår konst. Man måste välja, oavsett utbudets storlek. Det är helt ogörligt att smaka på allt. Jag brukar försöka lyda ordern som Sunes pappa delar ut till sin familj i "Sunes jul":
-Ta bara det dyraste!
Men den taktiken håller ju inte. Frestelsen måste exempelvis alltid testas.

Hur ser en frestelse ut? Väldigt olika, faktiskt.
Heter den Jansson (och det gör den på julbuffén) är den vackert gyllenbrun på ytan. Så ska det vara lagom med sälta, lagom mycket grädde ... lagom allting. Ändå är det min erfarenhet att två frestelser aldrig blir lika, hur lika man än anser sig göra dem.

Sill kan man ju äta när som helst, men det hör verkligen till julbordets fröjder. Ägghalvor är onödigt att fylla krävan med såvitt de inte kröns av riktig löjrom och färska räkor. Den obligatoriska skinkan kräver rödkål och Slotts originalsenap. Glöm skånsk, fransk och alla andra varianter!

Köttbullarna ska helst vara hemgjorda, prinskorven av bästa kvalitet. Leverpastej eller finare patéer sällskapar med olika stora gurkor, kalvsylta passar bra ihop med rödbetorna, men pressyltans vita fettlager tittar jag inte ens på. Grönkål, kanske gräddstuvad, är åtminstone i mitt liv ett sent nytillskott
Och så är det laxen. Rökt, inkokt, gravad passar lika bra men jag orkar bara med en sort och då får det bli den gravade.

Rätt som det är har man hamnat vid osten och då är steget till dessertbordet inte långt. Klarar du av en portion Ris a la Malta? Det gör inte jag. På Ikea fick man också ostkaka med grädde och jordgubbssylt, det klämde jag i mig. Annars är det ju kaffe och pepparkaka som är ett måste. Kanske en mandarin eller ett äpple på toppen.

Någon gång, i elegantare sammanhang, minns jag att vi frossade i efterrätter som lakritsshots och finchoklad, kanderade mandlar och lyxmarsipan. Som tur är händer det inte ofta.

En kollega stönade på jobbet härom dagen att hon var sprickfärdig efter sitt tredje avklarade julbord. Faktum är att det är mer än jag är intresserad av, nöjer mig absolut med ett. Mycket av julmaten är gott, men allt på en gång resulterar bara i frosseri, lätt illamående och tydliga ångestkänslor som kan övergå i renaa frossan: varför tryckte jag i mig allt det där?

Alltså visar det sig än en gång att jag är en löjligt nöjd Ikea-kund (obs: gratis reklam!). Ändå var jag så mätt att jag inte åt någonting alls på kvällen!
Man kan äta deras julbord till och med den 23 december så du hinner, du också. Sedan får vi duka upp hemma efter eget sinne, bästa förmåga och familjens preferenser.
Smaklig måltid!

Copyright Klimakteriehäxan