torsdag, december 03, 2015

Påslakansmysteriet

Nästan ingen har väl annat i sängen än påslakan nu för tiden (ja, jag bortser alltså från eventuellt sällskap).
De gamla broderade och med handvirkade spetsar försedda ligger oanvända och gulnar, medan vi greppar våra istopps-täcken och byter överdrag med några snabba handgrepp.

Fast hur snabbt går det egentligen numera? Det har hänt något på påslakansmarknaden. Förr i världen fanns två öppningar i sidan i lakanets övre ände. Där stoppade man in händerna, letade upp hörnen på täckets kortsida och drog. Vips var det klart.

Idag letar vi förgäves efter de där lämnade luckorna, som är mysteriskt försvunna. Men moderna påslakansidor är hopsydda hela vägen. Anledningen sägs vara att bland annat Ikea tröttnat på att kunder utomlands kommit tillbaka och klagat på "trasiga sömmar" när de handlat ny bäddtextil.

Nu krävs annan teknik när man ska ha rena sängkläder, nya grepp. Och vi får anpassa oss till den design och standard som gäller internationellt, eftersom svenskar tydligen är de enda som gillar de där hålen, praktiska också när täcket åkt på sniskan inne i lakanet och behöver rättas till. Somliga lär sätta sig och sprätta en glipa i sömmarna i nyinköpta lakan!

Möjligen finns exemplar med "hjälphål" fortfarande hos en del försäljare, men vi köper ju inte ny bäddtextil varje vecka. Det gäller att vårda de gamla hederliga påslakanen, helt enkelt! Årgångslakan, från tiden innan mysteriet slog till!

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Snabba handgrepp!!! tänkte jag, innan jag läst längre än så. Inte ens med "greppglipornas" hjälp har jag någonsin klarat av att klä på ett motspänstigt täcke.
    Eftersom mitt lakansförråd är enormt, har jag inte behövt köpa nya utan glipa - men tycker det är illa nog med. Min lösning har varit att på hemsydda påslakan göra öppningen i sidan (som i Norge). Då blir det en aning lättare att trycka in täcket, och så ramlar inte täcket ned i botten, och till hälften ut genom öppningen i botten.
    Margaretha
    som inte hade
    en aning om
    att gliporna
    försvunnit

    SvaraRadera
  2. de gamla broderade med handvirkade spetsar gör man gardiner av eller använder som bordsdukar.

    SvaraRadera
  3. Visst har jag märkt att det är hopsytt hela vägen och undrat varför. Det var ju så bra med gliporna.
    Men det tyckte tydligen inte alla. / Britt

    SvaraRadera
  4. Sanna1:45 em

    Jag saknar också "skakhålen" i nya lakan och hör till dem som sprättar egna. Även knappar är ett otyg i dagens lakan, de går ju inte längre att mangla. "Tjocka sömmar" gillas heller inte av mangeln.

    Kvalitén på dagens påslakan är också undermålig. De noppar och krymper snett. Tacka vet jag ärvda gamla lakan i tättvävd fin bomull som känns skön och sval mot huden.

    SvaraRadera
  5. Anonym8:34 em

    Vem saknar inte hålen i sidorna! Jag tillhör den grupp som sitter och sprättar upp lite söm och gör ett lagom stort hål där!!

    SvaraRadera
  6. Sonen som har svårt att bädda med hål har det inte lätt utan hål. Så vad gör mamma då. Jo, hon sprättar upp och ser till att det blir hål. Så kan man också göra.

    SvaraRadera