Can´t stop loving you, Ray

Håller man sig borta från hem, laptop och blogg några dagar missar man med nödvändighet ett och annat. Som att Lyran har efterlyst den bästa konsert hennes bloggarkollegor har varit på.

Jag är inte någon människa som är superintresserad av musik, men konsert hamnar man ju på ändå. Så jag har sett (och hört) sista framträdandet med Spice Girls innan de delade sig. Jag har sjungit med i alla hittarna när Simon & Garfunkel stod på scenen i Globen, sak samma med Dolly Parton. I USA gick jag på Stevie Wonder och här hemma har jag ju självklart älskat att se Sven-Ingvars på scen, medan Håkan Hellström lämnar mig oberörd.

För länge sedan var jag noga med att aldrig missa den traditionstyngda kvällen när Evert Taube intog scenen på Gröna Lund med Ulf Björlin som dirigent och Sven-Bertil som biträdande sångare. Det var magiskt varje gång, utan undantag, och Astri fick rosen år efter år.

Men nu gäller det ju vilken som kan ha varit bäst. Jo, jag tror att jag vet: jag var troligen 16 år och tog mig till Karlstad dit Ray Charles kom för att spela i Mariebergsskogen, med orkester och uppbackande The Raelettes. Det var "I can´t stop loving you" och "Georgia" och alla de andra superlåtarna. Och jag var hänförd. Hade ståplats men stannade ändå kvar över den andra konserten också (ja man fick och kunde tydligen göra det).

Och eftersom jag var ung och oskyldig hade jag inte en susning om drogerna, otrohetsaffärerna, allt det där andra som man om inte annat fick klart för sig när långfilmen "Ray" kom.
Den var ju faktiskt också bra ...

Copyright Klimakteriehäxan