söndag, februari 05, 2017

Kan det bero på storleken?

Rätt som det är hamnar man inför gamla foton, från 1900-talets mitt eller så. Våra föräldrar ser unga och glada ut. Och alla i deras sällskap är smärta!
Varför blev vi så mycket tjockare på några årtionden?

Jo då. Det finns förklaringar, helt begripliga sådana. Min mamma och pappa cyklade vart dom än skulle, tretti mil var inget problem. På vintern åkte man skidor, dock inte lika långt. Dessemellan tog man de så kallade apostlahästarna: man gick.
Maten var dessutom annorlunda: långt ifrån alltid kalorifattig, men lösgodis fanns inte ens i den vildaste fantasi, glass var en lyxvara och tilldelningen av sovel var begränsad, kokt potatis eller billiga makaroner blev man mätt på.

Men en sak till berodde det nog på. Beviset finns i mina köksskåp.
Vi rensade arvegods och jag stod inför en inte komplett, men ändå rätt rejäl servis från Gustavsberg med namnet Blue Willow, en internationell klassiker med rötterna i kinesisk porslinstradition, väldigt populär också i England. Tänkte langa den, väl medveten om att det är jättesvårt att sälja begagnat porslin på loppis eller så.

Fast de var ju fina, de där tallrikarna! Alltså ångrade jag mig, möblerade om i hyllorna och nu har jag tolv flata blåvita tallrikar och sex djupa.
Döm om min förvåning när jag plötsligt står utanför en butik som skyltar med samma servis, nytillverkad (i England)! Med en betydande skillnad som ni ser på mitt foto: storleken på tallrikarna, och dessutom den blå färgtonen. (Jo priset också, förstås.)

En modern mattallrik, tillverkad på 2010-talet, är stor. En i princip likadan, tillverkad hundra år tidigare, är påtagligt mycket mindre.
Vilket betyder att om man fick en full tallrik förr i tiden fick man av nödvändighet en mycket mindre portion.

Och det vet man ju: att ögat spelar roll när hungern ska dövas. En full tallrik är en full tallrik! Faktum är att just ett byte till mindre tallrik är ett inte alldeles ovanligt bantningstips. Kan det alltså vara så att det beror på storleken?

Ironiskt nog överväger jag nu att komplettera min ärvda servis med några nya tallrikar. Större. Onödigt tjock är jag ju redan ...

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

em sa...

Har länge tyckt att nya tallrikar är onödigt stora - och äter på gamla lunchtallrikar, som är mindre än de gamla normalstora (små) tallrikarna.
Inte underligt att befolkningen växer på bredden, om man fyller de stora tallrikarna!
Margaretha
som äter på
Blue Willow
i sommarhuset

Klimakteriehäxan sa...

Margaretha - vi är nog många som lägger upp maten på Blue Willow om jag förstått saken rätt! Men visst är de fina!

Emma, Sol som sol? sa...

Undrar om vi inte också har några av den där servisen på landet, de djupa skålarna. Till blåbär med mjölk eller jordgubbar och glass!

Klimakteriehäxan sa...

Som gjorda för blåbär och mjölk Emma!

Musikanta sa...

I mina gamla tidningar från 20-talet finns det gott om mycket stöddiga äldre damer. Även om de åt på mindre tallrikar åt de lagade mål två gånger varje dag. Och mellanmål dessemellan. Efterrätter till middag varje dag stod också på menyn. Men visst är det bra med mindre tallrikar om man har problem med vikten. Ska tänka på det!
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Ingrid - ja när damerna blev lite till åren ökade deras omfång, de rörde sig säkert mindre då. Men om man jämför dagens 30-40-åringar med dåtidens är skillnaden påtaglig: då var de smala, nu är de ofta runda!

♥ Hanneles bokparadis sa...

snyggt, hela vår köksvägg är fullt....

tant Hannele sa...

(alla våra ungdomar är smala ❤️ jag är så avundsjuk på dessa 30-åringar)

Bloggblad sa...

Jag har noterat både det där med tallriksstorlekarna och att folk i allmänhet var smalare - men mina kvinnliga släktingar hade ganska så fyrkantiga kläder på 30-talsbilderna, så kropparna var ändå väl dolda.
Det hade säkert inte heller gått sån hysteri i att vara trådsmal - det kom väl först med Twiggy, tror jag.

Min kropp skulle passa utmärkt i de där fyrkantiga klänningarna... trots att 5:2 satt sina spår, så har jag inte direkt fått någon baddräktsfigur. Den är lika rokokoartad som förut även om den minskat i omfång. (Vilken kvinna har nånsin varit nöjd med sin figur?)

tant Hannele sa...

(körde förbi Mårbacka igår)