Jag vet givetvis inte hur ditt liv ser ut, men i mitt förekommer sällan tolv personer runt matbordet. Likväl har jag porslin för tolv kuvert, liksom gafflar, knivar och skedar. Glas tenderar att gå sönder oftare än porslin, så sådana har jag färre.
Det här "heliga" tolvtalet måste väl vara ett arv från förr när kalasen var formella, familjen stor, finrummen bara användes nån gång om året och det var viktigt att visa upp det bästa man hade, inklusive tjusigaste sortens husgeråd. Udda servisdelar? Knappast! Men jag hittar ingen dokumentation som styrker min teori.
När det kommer till snittblommor är tolv också ett nyckeltal. Udda antal blommor upp till ett dussin är "rätt". (Va? Ska tiopack tulpaner i matbutiken gå bort!? Ånej!) Efter dussinet kan det vara jämnt antal i buketten, så förkunnade en gång Magdalena Ribbing, den moderna tidens främsta expert på hyfs. Hon förklarade också att om man ska välkomna sina gäster vid bordet med ett tal, så kan det göras sittande om man är färre än tolv. Fler som ska äta? Då får talaren stå upp ...
"Dussinet fullt" heter en av Jan Myrdals böcker, hans tolfte i en serie av samlade artiklar i bokform, och det är också titeln på en amerikansk 50-talsfilm, byggd på en populär roman från 1948 som i original heter "Cheaper by the Dozen".
Märkligt nog blir det annan låt i skällan om man plötsligt påstår att något är en "dussinvara". Då handlar det snarast om något billigt, massproducerat, krimskrams-aktigt. För att inte tala om sådana prylar av vilket det går tretton på dussinet! Skräp helt enkelt.
Men innerst inne misstänker jag att folk som är födda efter 1980 aldrig använder ordet (om de ens förstår det?). Och gross, alltså tolv dussin, har jag hört förekomma i frågesport där de tävlande inte hade en susning ... Allt medan jag tittar in i mina skåp och konstaterar att jag verkligen har dussinet fullt av allt möjligt. Förmodligen också en och annan dussinvara och någon som det går tretton på dussinet av.
Och allt detta utlöstes av en skylt i butiken Lagerhaus som därmed utgör mitt (enda) bidrag till veckans Skyltsöndag, årets allra första. Hitta fler skyltare via BP:s blogg!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jamen visst är det märkligt med serviser med tolv exemplar av olika delar. Det hade min mamma också. Rosenthal servisen som jag ärvde användes endast vid högtider, men aldrig att ve var 12 stycken runt bordet. Inte som jag minns i alla fall.
SvaraRaderaEn sak som jag minns är dock att min gudmor envisades med att ge mig olika delar av bestick i födelsedagspresent. Hon började med det när jag fyllde ett år. Suck säger jag bara.
Så förutom Rosenthal servisen har vi bara "udda" tallrikar, glas och bestick.
Har heller inte hittat en förklaring varför just 12 är det magiska talet här.
Tänk så du satte mig i arbete nu;-)
Tusen tack för skylten, den tänkvärda texten och länken:-)
Man får väl tänka så här: har man dussinet fullt kommer det att räcka ett bra tag, även om någon del går i kras ...
Raderasäg det, våra vinglas är udda, mycket annat också, kaffekoppar mm, loppisfynd :)
SvaraRaderaFinns krogar som har satt udda i system - det kan bli riktigt roligt!
Raderaoch kaféer med udda kaffekoppar, välja sin egen
Raderatretton skull vara för bibliskt....
SvaraRaderaKul skylttema med dussin. Har också mycket funderat på detta med tolv men har heller inte hittat några "fakta". Vet att mina föräldrar hade 10-12 personer hemma på middag och då kom serviserna till pass. Jag har de senaste fem åren haft 10 personer på middag vid ett fåtal tillfällen och har sålt en servis. Men jag har två kvar med alla fat och annat. Hade inga syskon att dela med. Jodå, silverbestick ingår. Nu använder vi serviserna till vardags men inte direkt mer än ett par tallrikar i taget. Vad gäller Jan Myrdals bok och även filmen har den undgått mig.
SvaraRaderaMyrdal publicerade många böcker ... och filmen är gammal!
RaderaVi behöver i a f inte köpa mer porslin varken du eller jag!
Här satte du mig i arbete också. Nog har jag Rosenthal servicen i både kaffe och mat i alla de delar 12 st. Det fick min första make och jag i först förlovnings- och sen bröllopspresent. Och vi har verkligen haft användning för alla tolv.
SvaraRaderaMen inte nu längre, så de står där och gapar.
Åtta, är ett bra tal också. I vår stora familj blir vi lätt minst sex.
Kul funderingar!
Om jag minns rätt fick vi också Rosenthal-servis i bröllopspresent (Vit Maria). Den är fin, tycker jag fortfarande, och används.
RaderaSynd att jag är så glömsk, för jag har hört ett program i radio eller tv där de diskuterade just det här med det heliga dussinet när det gäller husgeråd.
SvaraRaderaVilken tur att jag sällan har just 12 personer runt bordet... Några gånger har vi varit huset fullt, men då känns det helt ok att ta fram alla befintliga tallrikar i alla möjliga modeller - vem bryr sig när man får god mat och har roligt?
Jag har aldrig någonsin räknat folks tallrikar och glas på kalas och kollat - men jag är uppvuxen med det heliga dussinet.
Min svärfars familj hade större och finare kalas, de hade 18 av allt.. I min hade vi bara 4 som var eget, vi bodde i färdiga tjänstebostäder och ägde bara campingutstyrseln.
Arton - en vinnare ... :-D
RaderaHade gärna hört/sett det där programmet!
Du har helt rätt: har man trevligt kan man äta på udda fat, papperstallrik går också bra!
Tänk vad hjärnan drar igång ibland. Underbart! Har några fina serviser magasinerade och här hemma har vi Ikea. Lite olika antal, har gått sönder, kantstötts och spruckit itu. Eller några bitar till... Särskilt när man tappar på klinkergolvet i köket.
SvaraRaderaHar också klinker i köksgolvet ... jäpp, saker går verkligen i småbitar (ibland golvet också faktiskt).
RaderaMycket väl tänkt och uttryckt! Vid större sammankomster så används ju mer och mer catering numera, man står inte och kockar för ett dussin eller flera och då ingår ju också porslinet. Jag ärvde mormors finska Arabia-servis och den har följt mej (eller de delar som inte gått i kras) genom livet. Men, annars sparar jag numera på udda porslin! Det passar min icke-dussinvara-karaktär mycket bättre, och jag gillar att välja vilken tallrik jag vill äta ur olika dagar och vid olika maträtter. Detta är nog handlarnas våta dröm att alla som sätter bo ska önska sig stora serviser eller delar till dito...
SvaraRaderaOch de har faktiskt lyckats många gånger, bonusbarnen jag hade ville alla ha såna presenter när de blev "vuxna" och flyttade hemifrån, det visade på hög status. Det är väl drygt tio år sedan nu...
Tror många stora serviser gått i arv - och sen inte blivit använda, desto bättre att du haft nytta av din. Arabia brukar ofta göra snygga saker - jag har haft kaffekoppar i deras klassiska design Ruska i över 40 år!!!
Radera