En bortglömd stjärna

Hon är en idol vars stjärnglans inte bleknar. Plikttrogen, kärleksfull, hjälpsam, håller reda på sina pengar och är sin mormors ljus och skatt i vardagen. Att hon måste ha halm i skorna för att inte förfrysa tårna är inget problem. 

Ingrid Vang-Nyman tecknade Kajsa Kavat.

Det är lätt att inse att världen skulle bli mycket bättre om den befolkades med många fler av hennes sort. Självuppoffrande, ständigt glada, alltid redo, mer än någon scout. Ändå verkar hon vara ganska bortglömd.

Jag tänker på Kajsa Kavat. Hon har oförtjänt kommit i skymundan av flera av sina kollegor, framför allt har Pippi Långstrump klivit förbi henne på berömdhetsskalan. Men det har väl också Lotta på Bråkmakargatan gjort. Sak samma med Ronja Rövardotter. Tjorven, alltid med en busig glimt i ögat. Varför har ingen lyft fram Kajsa mer? Är hon helt enkelt för snäll? 

Filmen om Kajsa kom 1989, men jag tror den gått de flesta av oss förbi. Det är en kortfilm, jag har inte sett den, trots "tunga" skådespelarnamn som Harriet Andersson, Mimi Pollak och Birgitta Andersson, och trots att Ingmar Bergmans son Daniel regisserade efter ett manus skrivet av Astrid Lindgren själv.

Ingen har väl som Astrid gett oss så många härliga tjejer att umgås med i fiktionens form. Men nu tycker jag faktiskt att det är dags att lyfta fram Kajsa Kavat, denna ljuvliga unge, som fyllde 70 ifjol. 

Texten om henne är naturligtvis också översatt till andra språk än svenska, men då lyckas hon (av lättförklarliga skäl) inte behålla sitt namn. I Danmark heter hon Kitte Kry, och på norska kallas hon Koste-Kari. 

I tider av mängder med våld, svält och annat elände är det upplyftande att stifta bekantskap med en sån människa som Kajsa, en som skulle kunna funka som förebild för både stora och små. Det är dags att leta upp den där boken nu, i hyllan eller på biblioteket, och kanske kan man hitta filmen också? 

Copyright Klimakteriehäxan