Orange tankar

Insåg att jag inte plåtat en enda skylt på hela veckan. Men drog mig däremot till minnes en löpsedel som är ungefär ett år gammal. Fotograferade den då fast sedan blev den bara liggande. Artikeln man lyfter fram handlar (förstås) om innehållet i det orange kuvertet, som dimper ner på dörrmattan så här års.

Nu hör och ser jag att de som i år öppnat, läst och förstått vad det där brevet bjuder, de noterar en höjning av sin pension med flera tior i månaden. Häpp! För egen del vet jag inte hur utfallet blev, min totala förträngning av de där siffrorna består.

Och jag ska inte klaga, så vitt jag förstår har jag tjänat in en hygglig åldersförsäkring som ska räcka ytterligare några år. Vilket inte hindrar att jag kan bli fly förb-d när jag ser hur näringslivstoppar som gjort bort sig totalt sparkas med otroliga fallskärmsavtal, med "belöning" ända fram till pensioneringen. De behöver aldrig öppna något kuvert från skattemyndigheten.

Eller ta bara den otrolige Dan Eliasson, som lyckats spara semester värd 900 000 spänn! Där jag jobbade fanns en tydlig gräns för hur mycket semester man fick spara. I Eliassons fall lär väl pensionen (han fyller 60 i år) också bli en toppnotering. Gissa hur välförtjänt jag tycker att det är ...

Med tanke på sådana herrar och deras inkomster framstår dock Expressens nyhetsvärdering som lite lätt märklig. För om sanningen ska fram är väl påståendet att ett helt liv av arbete inte lönar sig särskilt bra en ganska gammal nyhet för väldigt många. 

En sak glädjer jag mig åt i alla fall: att kuvertet stärker mig i min fasta tro att det inte heter "oranga" eller "orangea" ibland utan att färgen är och förblir "orange". President Trump, som gått under öknamnet "Orange 45" ska vi förhoppningsvis också slippa nu. Men roligare än så blir det inte.

Ändå kan man roa sig med att högtidlighålla Skyltsöndagen, bloggprojektet som fått tak över huvudet hos BP.
 

I brist på nytaget: en kär repris från förr.

Copyright Klimakteriehäxan