Figurer från forntiden

Ett och annat lägger man bakom sig under livets gång, det vore väl konstigt annars. För egen del kan jag till exempel se tillbaka på oändligt många timmar av textilt handarbete: virkning, stickning, klädsömnad, batik, broderi. Aldrig av tvång om man bortser från några otroligt trista och jobbiga stunder i skolslöjden, för de lektionerna var länge en ohanterlig stoppkloss.

Så kom vändningen, fast jag vet inte varifrån. Men jag köpte garn och stickade en ulltröja i vitt och ljusblått, med matchande tumvantar. Sedan var jag fast! Det blev koftor och västar och till och med skojiga strumpor till pappa, det blev virkad sommarklänning med djärv urringning, egendesignade kjolar och blusar, det blev virkad bikini också. Sjalar, trekantiga, och halsdukar, avlånga. Grytlappar, gärna i våffelteknik. Till och med babykläder till någon liten släkting.

Men i slutändan blev det ändå mest broderier. Föll pladask för danska Clara Waever och hennes fantastiska blommönster, i korsstygn. Tvekade inte inför vare sig plattsöm, stjälkstygn, myrgång, knutar eller hålsöm. Kråkspark prydde också någon enstaka sak. Gjorde fritt broderi på tyg som blev en väska.

Senare breddade jag mitt register. Vävde. Vaxade geometriska mönster på lakansväv och gjorde batik. Av resterna från en grön sammetsklänning skapade jag i högst personlig applikationsteknik en julbonad i form av en stiliserad gran, det var på slutet av 60-talet och jag har haft den uppe varenda julhelg sedan dess.

Intressant nog slutförde jag oftast mina projekt i yngre dagar. På senare år blev det allt oftare UFO:s, alltså UnFinished Objects. Dåliga samveten med halva mönstret avklarat, ingen fåll, lösa garnändar. Och nu har jag plötsligt hittat ett oavslutat "verk" som förvånar mig, för det liknar inte alls sådant jag brukade kasta mig över med lust och energi. 

Jag kan misstänka att materialet till de här två "tavlorna" på stramalj, att brodera med svart och vitt moulinégarn, var en välmenad present. Tror att man hade sådana på väggen kanske på 50-talet eller tidigt 60-tal? I svart eller guldfärgad ram. Är ganska säker på att jag inte köpt dem själv. Likväl har jag lagt ner ett inte så litet antal timmar på dem, trätt på nålen gång efter gång, satt dit stygn efter stygn. 

Men jag gick inte i mål. Det blev ett UFO. Pojkbilden är klar, men flickan saknar kanske femtio korsstygn längst ute i överkanten. Varför slutade jag när jag ändå hade kommit så långt? Inte en aning, det är mitt svar. Sedan blev de båda uppenbarligen bara liggande.

Nu överväger jag allvarligt att leta upp lite svart garn och göra klart, det är ju ingenting svårt alls. Fast en fråga återstår: vad i all världen ska jag göra med dem sedan? Köpa ramar, sätta på väggen som det var tänkt? Knappast. Lägga i soporna?

Nej, slänga bort dem kan jag nog inte, även om det vore rationellt. Respekten för handarbete, andras lika väl som mitt eget, är för grundmurad. Tar gärna emot förslag på hur jag ska använda pojken och flickan, två romantiska figurer från forntiden, men med ytterst oklar proveniens och en ännu suddigare framtid.

Copyright Klimakteriehäxan