Jag mötte Lars Norén – i Hades

Lars Norén, en portalfigur i svenskt teaterliv, blev ännu ett offer för det eländiga coronaviruset. Han dog på sjukhus igår, 76 år gammal, efter ett långt liv som författare, dramatiker och regissör. Märkligt nog har jag upplevt honom på mycket nära håll! 

Jag har skrutit om det förr, men upprepar det gärna: på mitt cv kan jag bland diverse annat också sätta "Norén-skådespelerska".

Det är alldeles sant. Rollen jag fick var en som kändes rätt enkel, för jag skulle spela journalist. 

Det var förstås en ren tillfällighet att jag fick göra ett inhopp i skådespelarbranschen. Den omsusade  Lars Norén hade skrivit manus till och skulle själv regissera "Ett sorts Hades" i en tv-uppsättning (1996). Han sa till produktionsledningen att han behövde tips på en kvinnlig reporter, och fick mitt namn. /.../ 

Det handlade om seriemördare. Den våldsman jag skulle intervjua spelades av Peter Stormare. /.../  

Så blev det dags för inspelning. /.../ 

 

En tagning räckte. Själva inspelningen var över på en bråkdel av den tid det tagit mig i sminket. Lite snopet kändes det att så snart gå tillbaka till den där logen som jag inte hunnit njuta av, ta ytterkläderna och knalla ut genom dörrarna. /.../  

Men på mitt cv står det kvar: jag har faktiskt jobbat med en av svensk teaters verkligt stora. ./.

Många luckor är det i den här texten – du ser hela på News 55, men som en Premium-text, alltså något man betalar för. Just nu finns en prova-på-prenumeration, 19 kronor för två veckor. Sajten bjuder faktiskt på mycket innehåll: nyheter, korsord, krönikor, mattips bland annat. Intresserad? Maila premium@news55.se.

Idag önskar jag förstås att jag hade ett bildbevis för mitt för egen del smått historiska gästspel hos fru Thalia. Skulle haft en "selfie" både med Norén och Stormare! Men det här var ju långt innan begreppet selfie var uppfunnet ... 

Copyright Klimakteriehäxan