Från min tv-soffa

Det kan knappast överraska någon, men nu finns statistiken som bevisar det: folk i Sverige har tittat jättemycket på tv coronaåret 2020. Vi har sett på tablå-tv, vi har streamat massor, både gratis och på betalkanaler.

Strömningstjänster som Viaplay, C-more och Netflix har fått många nya kunder, det visar siffror från MMS (Mediamätning i Skandinavien) och Disneys timme på julafton drog största publiken någonsin: 4,5 miljon!

Jag är en av alla dessa människor som tillbringat (onödigt) mycket tid framför en tv-skärm. I direktsändning blir det numera nästan bara nyheter och en del sport. Serier, filmer och dokumentärer kan hämtas när det passar, ibland flera avsnitt i taget.

Fast jag vet att många – kanske framför allt äldre – helst vill se tv-program när de "går på riktigt", alltså sänds efter en uppgjord tablå. "Man vill ha något att se fram emot" som en kvinna sa härom dagen när det blev tal om sista säsongen av tittarsuccén "Vår tid är nu" och som hon alltså inte kikade på så snart den blev tillgänglig.

Den serien, som finns på SVT Play, är en jag varmt rekommenderar, även om de flesta kanske redan har sett den. En annan svensk höjdare är "Kalifat", också SVT Play. Omistlig! Den nya långfilmen "Greta" som visas på de få biografer som är öppna kan ses gratis på samma kanal. Filmmakaren hade tur, han hade förstås inte en aning om hur stor storyn skulle komma att bli när han plockade fram kameran från början! Det är en dokumentär och inte någon kanonfilm, men den är sevärd.

"The Undoing" (HBO Nordic) med Hugh Grant ska ni se, trots den trista Nicole Kidman. Riktigt bra är det! För att inte tala om danska "Utredningen" (SVT Play) om mordet på Kim Wall. Märkvärdigt bra, helt oblodigt.

"Unorthodox" (Netflix) är superintressant om en ung kvinnas liv i och flykt från sin bokstavstrogna judiska familj i New York. Missa inte heller bakomfilmen, "The Making of Unorthodox", som också finns på Netflix.

Att påpeka att "The Crown" (Netflix) är ett måste är väl överflödigt? Men den ska ses från starten! Jag fyllde på med "The Story of Diana" (också Netflix) efteråt, dokumentärt. Man kan inte låta bli att undra hur hennes liv skulle ha blivit om hon inte dött i tunneln i Paris.

"I hetaste laget" (SVT Play), långfilmen från 1959 med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon var kul att återse. Jag kom nästan inte ihåg någonting, mer än när Jack Lemmon dansar tango med en ros  munnen ... "Öknens drottning" (SVT Play) tyckte jag dock var tråkig. Huvudpersonen Gertrude Bell blev det inget liv i på två timmar!

"The Queens gambit" (Netflix) var förvånansvärt spännande, men inte så mycket att jag letade fram vårt gamla schackbräde, vilket andra tittare lär ha gjort. Ovanlig miljö hur som helst, och det händer ganska sällan!

Kan också bekänna att jag avnjutit både "Notting Hill" och "Pretty Woman", för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag kan replikerna i märkvärdigt många scener ... Bland annat lättgods har jag sett första avsnittet av "Emily i Paris" (Netflix). Vet inte om jag ska sats på fler.

Det där är alltså saker jag sett, men jag har också fått tips om annat som jag inte hunnit med. "Bridgerton" (Netflix) lär påminna om "Downton Abbey", så det kanske är värt en koll. Dessutom har jag ju nästan åttio osedda avsnitt av "Orange is the new black" (Netflix). Och skulle jag få sug efter en klassiker finns Victor Sjöströms "Körkarlen", från 1921, på SVT Play! "I may destroy you" (HBO Nordic) rekommenderas av många. Dokumentären om Ulf Lundell (SVT Play) planerar jag också att titta på. Men det finns hur mycket som helst att botanisera bland.

Kanske får du en idé från min väl insuttna tv-soffa om något att titta på? För fortfarande är kvällarna mörka och långa och viruset livaktigt. Som gjort för hemmakvällar framför teven helt enkelt.

Copyright Klimakteriehäxan