Ett litet färskt semesterminne till vill jag dela med er.
Det gäller Ville.
Ville är dryga året och flög till Teneriffa nyligen med mamma och pappa. Vi bodde på samma hotell, en sympatisk anläggning med uppvärmd pool och en grund avdelning för barn.
Ville har nyss börjat gå.
Vi kunde med andlös spänning följa hans turer i hotellets trädgård. Ut på kanten till stora poolen, som grundast 130 cm – ett ofantligt djup jämfört med lille Ville. En överhalning får pappa att kasta sig framåt, men Ville tippar tillbaka och stannar på land.
Sekunden senare är han på väg att gena över poolhörnet. Mammas arm ändrar hans färdriktning, Ville är fortfarande torr.
Pladask hamnar han på rumpan i brist på balans, men han har ju så att säga stötdämpare. Upp igen, ny irrfärd, nu i hög fart. Pappa efter, mamma försöker blunda och utsätta näsan för solen – det handlar ju ändå om delat ansvar, eller hur?
Ville står på ett ben, barnpoolens vattenyta är centimeter bort, pappa slänger sig, fångar grabben i sista sekund.
Det är då dottern, som följer dramat lika intresserat som jag, gör mig uppmärksam på Villes klädsel.
Han har en t-tröja av vanligt snitt.
Men mönstret har jag aldrig förut skådat.
En varningsskylt.
Och så texten, med stora bokstäver: ÖVNINGSGÅR.
Genialt. Det är ju det han gör, lille Ville.
På kvällen letar dottern och jag efter ett trevligt middagsställe. Hon har satt på sig sitt enda par högklackade skor, svarta sandaler, ett snyggt reakap från i fjol som inte kommit till särskilt flitig användning. Det handlar mer om Vans och gympaskor för hennes del.
-Mamma, säger dottern, jag borde ha en sån tröja som Ville.
-Nu när jag övningsgår.
Påminns också om första sms-et från sonen, numera furir!, när han som nyinryckt 19-årig soldat meddelade: I dag har jag fått lära mig att gå.
Övning ger som bekant färdighet.
Sonen kan numera marschera i takt, dottern klarade sig riktigt bra på klackarna, och Villes gångart blev säkrare på bara en vecka.
Och tesen att man lär så länge man lever är ånyo bevisad.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, mars 09, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar