I dag är det alltså Internationella Kvinnodagen igen.
Den 8 mars.
Siv har namnsdag – vilket rimligen betyder att inte så värst många firar av den anledningen i alla fall.
Mest hyllas Kvinnan denna dag i Ryssland, med blommor, vin och choklad. Och varför inte ett teaterbesök? Kulturkonsumenter världen över är ju ofta(st) kvinnor.
Nypremiären på Margareta Garpes och Suzanne Ostens ”Jösses flickor” på Stockholms Stadsteater borde väl ha ägt rum i dag, tycker jag, men det tar ytterligare en månad innan det är dags.
Jag tror inte att jag vågar gå dit hur som helst.
Därför att förra gången det begav sig, på 70-talet, var det en sådan fantastisk föreställning. Jag gick ut därifrån alldeles hög, lycklig – det var teater när den är som allra bäst, det vill säga när den berör sin publik.
Den här gången är det inte den gamla pjäsen rakt av – den har bearbetats, fått en fortsättning och underrubriken ”Återkomsten”.
Kan bara önska att en ny generation får åtminstone hälften så mycket utbyte av den nya uppsättningen – kan vi, vill vi, törs vi?
Ja, vi kan, vi vill och vi törs!
Till några speciella tjejer går i alla fall mina tankar denna dag.
Först till en av mina musikfavoriter, Rigmor Gustafsson, som i dag släpper sin nya cd på den svenska marknaden. ”On my way to you” heter den, och ja, den kommer att hitta hem till mig, ganska snart till och med. Nådig recension i dagens DN. Rigmor kan, vill och törs!
Så har jag en grannfru som fyller år. Också en dam som kan och vill och törs. Jag brukar köpa en rejäl bunt tulpaner till henne – om ett par år blir hon femtio, då får det väl bli något mer substantiellt, men så här års är tulpaner hur som helst ungefär det finaste man kan få (och ge) tycker jag.
Sist men inte minst ska just denna dag C, som jag känt och träffat regelbundet i över trettio år, opereras för bröstcancer. Hon försäkrar att hon är full av optimism och att hon snart ska vara tillbaka på jobbet igen.
Jag kan bara önska att hon får rätt.
Och se något symboliskt i att hon behandlas för denna exklusivt kvinnliga åkomma den 8 mars.
C har inget val – hon måste säga att hon kan, vill och törs.
Så snart det går ska hon också ha en tulpanbukett. En stor.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar