En alldeles ny sorts klinik för att behandla övervikt har öppnat. Det är den första sjukvårdsinrättningen i sitt slag i världen, med största sannolikhet.
Och patienterna strömmar till, väntelistan är lång och ökas ständigt på med nya offer som tuggat i sig alldeles för mycket god mat.
De är offer för trenden med portioner i ”supersize” som ingen behöver, deras vikt har skjutit i höjden med raketfart och tillståndet är inte sällan livshotande.
Från början har det förstås handlat om det man tror är snällhet.
-Ta en liten bit till du.
-Här, en extra liten godsak för att du är så gullig.
-Det blev så lite kvar, du får resten också.
Sedan kommer problemen smygande i takt med att fetman ökar. Hjärtåkommor, diabetes, begränsad rörlighet.
Den som kommer in för behandling på kliniken – som hör till universitetet i Liverpool, England – vägs in som till en boxningsmatch. Mängden kroppsfett mäts också. Sedan blir det strikt upplagda menyer, kostinformation och order om motion. Naturligtvis ingår regelbundna återbesök för koll. Dessutom måste man binda sig för att följa det upplagda programmet i minst ett halvår, för att sedan säkert kunna konstatera resultat.
En av de tyngsta patienterna som tagits in vägde över 80 kilo.
Vilket är väldigt mycket för en Newfoundland-hund.
Och när Poppy the Pinto testades visade vågen 58 kilo. Hon är en av klinikens allra första patienter, av en japansk jakthundras, värdefull – men i den dåliga form hon var dög hon inte till att jaga och inte till särskilt mycket annat heller.
Doktorn beordrade husse och matte att skära ner portionerna drastiskt, till 320 gram om dagen. Och nu har denna soffpotatis på fyra ben gått ner sju kilo på tio månader, hon orkar långpromenader och leker till och med med andra hundar i stället för att som tidigare bara ligga ner och se på med ett eller annat stilla morrande.
Katten Clarence vägde 8 kilo, magen hängde nästan ner i golvet och han orkade inte ens tvätta sig. Clarence är satt på smalkost och motionsprogram. En katts naturliga levnadssätt är att tvingas jaga sin egen mat och äta små portioner, ofta. Dit måste Clarence sträva igen, med hjälp av leksaker som garnnystan och bollar, till exempel.
Som en ren bonuseffekt blir också matte och husse piggare när katten eller hunden måste ut och röra på sig. Om de dessutom får sig en tankeställare när det gäller portionsstorlekar och annat är mera osäkert.
Sådan herre, sådan hund.
Gäller även den som är rund.
Copyright Klimakteriehäxan
Källa: Sunday Telegraph
tisdag, mars 28, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar