fredag, januari 04, 2008

Pennstafetten

Ett av vardagens stora mysterier stavas p-e-n-n-o-r.
Fenomenet omges av en rad frågor: var kommer de ifrån, allihop? Varför fungerar de så sällan när man bäst behöver dem?
Och framför allt: vart tar de vägen?

Man står där och ska bara skriva upp ett litet telefonnummer eller en portkod eller något annat. Har absolut penna – i fickan, eller i handväskan, vanligtvis.
Men hittar man den?
Nej.
Medan man frenetiskt far runt med fingrarna i alla skrymslen och sekunderna tickar stiger irritationen: jag hade ju inte bara en, jag hade ju flera – och nu – INGEN! Hur går det till?

Jag har ett par ”pennburkar” som står vid min arbetsplats. De är välfyllda. Där finns en cocktail av företagsnamn, hotell-logotyper, reklamramsor – alla på var sin pennmodell. Samtliga billiga, men huvudsakligen fungerande, i alla fall när de är nya.
Penna, det är något man får både här och där.
Men det är också något vi snor både här och där.

Inget stöldgods kan vara vanligare än en enkel kulspetspenna. Du lånar en, när du tvingats ge upp den där förtvivlade jakten på din egen. Och när du skrivit det du skulle stoppar du raskt undan pennan i stället för att ge den tillbaka. Ytterst få kommer på att be om sin penna i retur. Undantaget är de där finsmakarna som bara använder sig av dyra märkespennor – men så blir de också fullständigt förtvivlade när deras lyx-Parker eller Montblanc trots alla försiktighetsåtgärder visar sig ha fått fötter, tanklöst slunkit ner i en ficka som vilken simpel Bic som helst.

Nu har jag gjort en storsatsning medan året är ungt: jag har gått igenom samtliga mina pennor för att se vilka som bör få vara kvar och vilka som ska kastas. Bläck torkar, det känner vi ju till. Fast jag måste medge att jag blir rätt förvånad när det visar sig att ett icke föraktligt antal pennor bara delvis finns kvar. Hur kan halva pennor bara försvinna? Här sitter jag med en liten hög av lösa små stålfjädrar, plasthättor och metalltungor som alldeles uppenbart har ingått i ett helt skrivdon.

Rensningen gör mitt pennlager betydligt mindre. Dessutom kan man nu skriva med samtliga. Men inte kommer det att hjälpa.
Strax står jag där igen och gräver utan att hitta en endaste liten pennstump.
För den jag nyss vet att jag hade, den har någon lånat. Och stoppat på sig.
Enda trösten är att han eller hon inom kort inte heller kommer att hitta en penna när den behövs.

Man borde kanske tänka om och kalla dessa ting inte för bara pennor, utan för stafettpennor.
Ur hand, i hand, i en stafett utan målsnöre.
Och mysteriet får aldrig en riktig lösning.

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. Un saluto da Roma. Peccato che non capisco niente di quello che scrivi. Ciao

    SvaraRadera
  2. Peccato si - ma benvenuto anque! (no parlo italiano. Niente!)

    SvaraRadera
  3. Jag har liksom du en pennburk på mitt skrivbord på jobbet. Efter att alltid ha fått den länsad (bredvid mitt skrivbord står telefonen som inte är sladdlös) gjorde jag i somras så att jag på två av pennorna som jag tyckte bäst om tejpade fast en stor bit gulvit maskeringstejp på vilken jag skrev: "Denna penna är tagen från Susannes skrivbord". Sedan dess har jag inte blivit av med pennor utan de har i stället förökat sig, underligt nog.

    På skrivbordet hemma ska jag nog ta samma knep till hjälp, eftersom pennorna flyttar sig alldeles otroligt snabbt in till sonens skrivbord och andra underliga platser.

    Io si parlo italiano. :-)

    SvaraRadera
  4. Om du lyckas lösa mysteriet med de halva försvunna pennorna, snälla berätta! Jag brukar ha en bunt pennor (reklam för egna företaget) i handväskan och de faller ibland isär och när jag försöker matcha ihop dem igen så stämmer det inte! Jag fattar verkligen inte varför!

    SvaraRadera
  5. Jag vet vem som tar halva pennor! Det är samma tjuv som tar den ena sockan!

    När jag startade min firma och hade tre (hur orkade jag?)körer - då skaffade jag mig stiftblyerts med firmanamn, tel + hemsida. Ack, så bra de var till korsord, jag provskrev ju innan jag beställde... de blev superpopulära och SKULLE ju få fötter. Och jag hade alltid en funkande penna överallt - men nu är de slut...

    I övrigt har jag samma problem - men jag kör sommarrensning på pennor.

    SvaraRadera
  6. Anonym12:27 fm

    Härligt och sant inlägg det där känner man ju till..
    Sen läste jag inlägget under också mycket träffsäkert. Du har en bra och intressant blogg:)

    SvaraRadera
  7. Anonym12:27 fm

    Det var jag som var anonymm här ovanför..
    SolSkuggan

    SvaraRadera
  8. hihi, alla pennor jag stjäl, inte finns dom i min handäska heller :)

    SvaraRadera
  9. Nya besökare minst lika välkomna som gamla, SolSkuggan!
    Och det var väl det jag visste: detta mysterium är vi många som drabbas av, ideligen!

    SvaraRadera