Sitta still och ha foten högt.
Det är så mitt liv ser ut just nu. Jag är konvalescent.
Nej, jag klagar inte. Är naturligtvis glad och tacksam över att så småningom kunna gå obehindrat igen, utan knölar som ömmar och är i vägen i skorna.
Men det är inte det samma som att det är problemfritt, det här stugsittarlivet.
Eftersom jag inte rör mig förbrukar jag ingen energi.
Hur kan jag då bli hungrig, regelbundet som ett dibarn? Och inte bara lite småsugen så där, utan UTSVULTEN?
Det är nästan så att jag är mer intresserad av mat än annars. I brist på stimulans, liksom. För sjuk är jag ju inte, bara belagd med rörelseförbud.
Då ska man veta att jag har inte bara tv och radio, dagstidningar med sudoku och korsord, utan också snälla människor som ringer och pratar bort en stund. Travar med olästa böcker att ta till dessutom.
Kalorifritt alltihop.
Och så sitter jag här och längtar efter semlor och choklad och lite sega råttor i blandade färger, och varför inte en påse Polly eller lite engelsk lakritskonfekt?
Jag ska vara still i sex veckor, kan inte räkna med att röra mig alldeles som vanligt förrän efter åtta.
Får plötsligt insikt i hur det kan komma sig att somliga medlemmar i vår familj alltid har en tjock tröja på sig, medan jag far omkring småsvettig i en t-tröja.
Nu har även jag letat fram en ullkofta.
Vi som sitter still behöver det, medan vi drömmer om och längtar efter godis.
Samt undrar om vågen ska stanna över eller under 100-kilosstrecket när det blir OK att röra på påkarna igen.
Huvva.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
oj oj, hoppas ni inte har alltför mycket trappor
SvaraRaderaHiss, som tur är. Fast jag ska ju inte ut ö h t.
SvaraRaderaDu ska inte säga de där orden ens... jag blir vrålhungrig. Tänker ständigt på just de födoämnen som jag tänker undvika att komma i närheten av.
SvaraRaderaDå när jag satt med benet högt, märkte jag hur otymplig och klumpig jag var - och blev lite rädd. Så för en rörlig framtid måste jag se över mina vanor. Har gått ner det kilo jag gick upp i julas i alla fall. Alltid nåt. Nu fattas bara 10 tills jag kommer i godkänt läge... Eller 5. Jag är inte den som är den. Nöjer mig med det lilla.
En bruten fot gjorde mig trögrörlig.
SvaraRaderaTrodde jag skulle gå upp ännu mer...
Men det var så jobbigt att ta sig ut till kylskåpet o vinflaskan att jag faktiskt gick ner två kilo på kuppen. Dom återkom dessvärre med rörligheten och köksbesöken.
Overboard
En rubayya
SvaraRaderaDet låter rätt underligt, ja, skrämmande nästintill
En häxa med flygförbud, en häxa som sitter still
Men nu få du gott om tid, att skriva varenda dag
Om kvasten är ur funktion, ta bloggen, flyg vart du vill!
Oj, det var länge att sitta still! Får man låna hem en rullstol såna där gånger eller förväntas man sitta still i sängen/soffan?
SvaraRaderaKrya på dig, eller vad man nu säger efter en operation.
Jesus, oj. Då får man se upp i fortsättningen och ha benen hög. Ta det lugnt och så. Äta lite praliner och läsa massa böcker eller lyssna. Krya på dig!
SvaraRaderaOj, en sån knöl har jag...och har börjat fudera på att ta bort. Men jag vill inte sitta still i 6-8 veckor!
SvaraRadera