måndag, mars 26, 2012

Äntligen! Och visst hörde jag något ...?

Nog har jag väntat alltid, väl medveten om att tiden kanske inte alls är inne. Inte riktigt än. Det ligger ju en och annan motsträvig snöig isfläck kvar och trilskas i skogskanten, det är rätt knapert med plusgrader när solen gått och lagt sig.

Men när jag nu ändå mötte dem - desto gladare blev jag! Riktigt många fanns det dessutom, blå prickar mellan tuvor av gråbrunt fjolårsgräs och torra löv. När jag klev närmare tyckte jag mig precis ana en liten rörelse, som om de stod där och neg lite väluppfostrat, småflicksaktigt, 50-talspräglat. Och visst hörde jag något? Visst var det någon av dem som kunde sin Anna Maria Roos och sa att nu, nu är det vår?!?

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

jag får också ta och krypa på alla fyra

Bloggblad sa...

Tänk att det inte räcker med att se andras blåsippor på blogg och facebook! Jag har tittat noga i flera dagar, men där jag brukar gå är sluttningen mot öster, så de kommer alltid senare. I dag bytte jag runda - och si! där i södersluttningen var dom!

Men i en annan södersluttning såg jag vitsippeknoppar, det kändes lite för tidigt.

I början av 70-talet hittade vi blåsippor i mitten av februari, så det är nog inte extremt tidigt med slutet av mars, precis.

Anonym sa...

Jag tycker att det ser ut som om dom ROPAR: Nu, nu är det vår!

Fint foto på sånt man saknar när man bor annorstädes. Och nej, bougainvillaean kompenserar icke!

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - god jaktlycka önskas dig!
Bloggblad - de ska ses med egna ögon, det är lika stort varje år!
Kulsprutan - näej, inte ens blommande mimosa eller magnolia slår detta. Fast oj som jag gillar m+m också ...