måndag, mars 05, 2012

Vad heter du då lilla vän?

Den har väl lagt sig nu, den värsta chocken. 
Naturligtvis kan en liten flicka heta Estelle. Historien upprepar sig, även om inte den kungliga gör det i just det här fallet: ett nyfött barn förses med den etikett som kommer att sitta för evigt fastklistrad. Namnlappen. 

Rätt som det är föds en liten ny medborgare och diskussionen, som ofta börjat på ett tidigt stadium, tar fart på allvar: är detta en liten Sten? Eller ser han snarare ut att heta Tyrone? Allan? Yngve? Elvis? Det skulle också kunna poppa upp en liten Stig, en Urban eller varför inte en Sune, lillebror till Jan-Christer. I min skola fanns brödraparet Norvy och Jorry! För egen del har jag i åratal gjort reklam för dubbelnamnet Kurt-Sixten, som jag anser oslagbart, men ingen har nappat – hittills. Pojkarna har helt enkelt klarat sig. (Ja, Sonen också, lite folkvett besitter jag ju trots allt!)

Ett flickebarn skulle kunna drabbas av att få heta Siv livet ut. Liv vore bättre – eller varför inte Lavida, som min farmor hade som andra namn? Jag tyckte det var synnerligen konstigt tills jag insåg att det faktiskt var rätt vackert, i alla fall uppdelat som La Vida, för då betyder det livet självt (på spanska) och det ligger det ju någonting i. Barbro är en tungvrickare som var vanligast fram till 50-talet, Marion känns väl numera bara igen från Robin Hood. Courtney och Whitney må vara stjärnor, men knappast någon att döpa sin baby till. 

Men oavsett vad de nyblivna föräldrarna kommit fram till blir reaktionen, med Herman Lindqvists som nästan enda  undantag, densamma när nyheten offentliggörs: Å ett sådant vackert namn! Så passande! Och, i förekommande fall, så ovanligt! 
Sedan, när den lyckliga lilla familjen lämnats åt sig själv, kryper den sanna meningen fram: Hu så hemskt! Hur tänker dom? Vilket öde att heta så! Inte går det väl på något annat språk heller! Går inte att stava, måste bokstaveras ända från BVC och uppåt! Vad är det för fel på William eller Alice (som de flesta valde 2011)?  

Någonstans vill väl alla föräldrar att barn ska få ett namn som inte bara passar ihop med kynne och efternamn, det ska också gärna vara lite speciellt, eget. Som tänket bakom Estelle, kanske. Och nog ska väl mamma och pappa få bestämma, utan inblandning från omvärlden!

I dagens tidning står det att Skatteverket (som är ansvarig myndighet) alltmer sällan säger nej till ovanliga namn. Det har lett till att 1200 flickor och 1000 pojkar har fått helt nya förnamn, som Attrisia, Delafina, Costian och Five. Det finns också minst en svensk(a?) som kommer att på frågan "Vad heter du då lilla vän?" svara Tequila, kanske förutbestämd för jobb på Systembolaget eller möjligen en utlandstjänst i Mexiko.


Fast när en person ville heta Svartjobb blev det trots allt stopp. Det hjälpte föga att det just i det fallet handlade om en vuxen man, som ville byta. Från vad, kan man ju ängsligt undra …

Copyright Klimakteriehäxan 

7 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

Lillemor, ett av de märkliga namn på en baby... eller en vuxen kvinna... Eller dubbelnamn, stackare. Läste just en roman där läkarens fru hette Estella.. fint namn.

tant Hannele sa...

(hihi, du kände inte igen kapsylen på Göteborgs godaste ÖL ;)

Bloggblad sa...

Roligt att läsa - namn har jag ofta kul åt. I skolan har jag stött på en del namn där jag fått tvinga ögonbrynen att inte åka upp i pannan. Vad sägs om kusinerna Sylvester och Rocky? Eller om Texas? Men när jag som ung vikarie hade upprop och kom till den stackare som hette Böögh i efternamn, då knöt sig tungan. Jag fick inte fram det. Gissningsvis har han bytt namn nu.

Det märkliga är att man så fort vänjer sig vid vad folk heter, och det konstiga går snabbt över. Fast en del namn har jag svårt att uttala, för att inte de ska googla (det är på rikt!) måste jag göra * emellan, men hur säger man T*om*Rin*g? Eller "S*ol*Roo*s"? Inne i huvudet säger jag det på ett sätt - men det går inte att säga namnen högt med samma betoning.

Fast allra roligast hade en kollega som under Che Guevaraperioden fick en liten Che Svensson...

Cecilia N sa...

Och när jag läser i tidningen om lille Cevin som fyller år eller vad han nu gör i tidningen så uttalar min hjärna "Sevvin" och börjar fundera på detta ovanliga namn tills jag börjar dra mig till minnes att hans föräldrar nog menade att det skulle låta Kevin. Igen.

Själv undanber jag mig uttalet Kekilia. (Vad det blev likt Tequila!)

Anonym sa...

Apropå kungliga namn har jag Vinnaren Av Misstag: Se bara själv:

En av spanske kungens döttrar döpte sin son till Froilan. Och det i en familj där de flesta talar flytande - eller åtminstone hyfsad - tyska!!!Samt reser mycket, bl a till Tyskland.
VILLE dom att pojken skulle bli mobbad?
Som tur var fick han ävet namnet Felipe och när han närmade sig skolåldern började han kallas för Pippe i stället. Inte helt riskfritt, men till Sverige reser dom åtminstone inte lika ofta.

Det där med namn är knepigt.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Bloggblad - Sylvester och Rocky. Inte utan att man vågar gissa vilken inspirationskälla det handlar om! Och nog kan man undra hur det gått för Che Svensson. Fast, som sagt, man vänjer sig ju.
Cecilia -Jag har stött på minst två Cenneth ...
Kulsprutan - ja vi har ju också den nästan kungliga Pippa!
Hannele - jag är inte så på när det kommer till pilsner!

Anonym sa...

I och för sig - men Pippa hade vi ju betat av redan (i en tidigare bloggkommentar):o)

Kulsprutan - som apropå ingenting undrar vad som hänt med rondell-vovvarna.