lördag, mars 17, 2012

Den sextionde reprisen

Att gå på bio tillhör livets goda sidor. Film är faktiskt bäst just där, det är en reklamslogan jag ställer upp på. Men visst, det sänds film i teve oavbrutet och det har ju sina fördelar: redan betalt, kräver ingen förflyttning, billigare godis, förhoppningsvis ingen som med hög röst löpande kommenterar händelserna på duken, nära till sängen när creditlistan rullat ut.

Och vissa filmer betyder förvisso också att livet får en positiv liten knuff framåt. Feelgood, romcom, alla de där etiketterna som hjälper den som vill undgå för mycket ond bråd död eller för djupa känslosvackor, kan åtminstone i min värld inte bara ses utan rent av ses igen. "Sunes sommar" är ett lysande svenskt exempel som tål repris på repris, med humörhöjande effekt varje gång.

Förr i världen, när jag var en riktigt flitig biobesökare, hände det förvisso att jag såg om en och annan rulle. Den franska ”En man och en kvinna” kunde jag så småningom redogöra för i detalj, scen för scen. Medan barnen var små blev det repris på ”Djungelboken”, ”Svärdet i stenen” och ”Robin Hood”. Men på senare år är filmerna jag sett mer än en gång tämligen lätt räknade. Det blir ”Pretty Woman” som jag ofelbart fastnar i när den går på en eller annan teve-kanal. ”Notting Hill” händer samma sak med. ”Mamma Mia” såg jag också om, liksom den första filmen om Bridget Jones. Kul alltihop!

Ibland dyker gamla titlar upp i tv-tablån, filmer som jag sett och blivit väldigt förtjust i. Fast jag är försiktig här: ska den verkligen hålla, så långt efteråt? Jo, ”Te med Mussolini” gjorde exempelvis det, liksom ”En alldeles särskild dag” med Sophia Loren och Marcello Mastroianni. Och tyska ”De andras liv” lovar jag att se igen om jag bara upptäcker att den sänds. Den är fantastisk! Sedan finns det filmer som varit nästan olidligt bra men som jag ändå tvekar inför eftersom ödena som skildras gör direkt ont i hjärtat: ryska ”Brända av solen” är en sådan, ”Bonnie och Clyde” en annan.

Ingen film har jag nog sett mer än fem gånger, hur jag än rannsakar mitt minne. Men det visar sig, att så agerar inte nutidens cineaster. På Högskolan Dalarna har medieforskaren Tomas Axelson gjort en undersökning över hur folk ser på film  idag. Försöksgruppen omfattar visserligen bara yngre personer, mellan 20 och 35 år, så visst kan det vara en generationsgrej – men jag häpnar ändå över resultatet.

Axelson har kommit fram till att det har utvecklats ett helt nytt sätt att använda film. Många sätter helt enkelt på en dvd varje kväll, som ett sätt att gå ner i varv, få en godnattsaga för vuxna. Och det leder till att bland dem man intervjuat finns det folk som sett om en och samma rulle inte tio eller tjugo gånger – utan SEXTIO!

På listan över mest sedda titlar finns några som också jag är bekant med: ”Indiana Jones”, ”Fucking Åmål”, ”Amelie från Montmartre” och bland dem jag redan nämnt ”Notting Hill” och ”Mamma Mia”. Men andra har jag hört talas om utan att ha stiftat närmare bekantskap: ”Avatar”, ”Pulp Fiction” (den undvek jag mycket medvetet), ”Star Wars”, ”Gladiator” och ”Sagan om Ringen” (läste inte böckerna heller ...)

Och hur jag än grubblar kan jag omöjligt komma på en enda film som jag skulle kunna tåla den sextionde reprisen av. Faktiskt inte ens den tjugonde, tror jag.
Risken finns att detta bara är (ännu) ett ålderstecken.

Copyright Klimakteriehäxan

Tomas Axelson talade om sin undersökning när han medverkade i ett seminarium på Meg 2012, Mediadagarna i Göteborg. Hela seminariet som har rubriken "Det handlar om att beröra, inte störa" kan du se här. 45 minuter långt.

14 kommentarer:

zoega59 sa...

Helt klart är film bäst på bio.

Själv kollar jag på film via dator, vilket inte är samma sak. I alla fall när man tänker på bildkvalitén och ljuden

Men att titta på film hemifrån är både billigare och bekvämare. Du behöver inte klä på dej

Personligen tittar jag inte på en film mer än 2 gånger. Kanske man borde titta fler gånger på de filmer som är bra, alltid missar man några detaljer

Nette Cecilia sa...

Pretty Woman får nog mest röster här har faktiskt sett den mer än 5 ggr .men annars så brukar jag nog säga att livet är för kort för att se samma film två ggr ,trevlig lördagskväll ,Nette

Susjos sa...

Den film som jag nog sett flest ggr ( och det är nog inte mer än 4 ggr)är "Sound of Music".

En film som jag trodde jag skulle älska igen men tyckte inte om (bara musiken) var " saturday night fever"..brr!

Tankevågor sa...

Märker att vi har samma filmrepertoar i vår ryggsäck som vi tycker om. Nu blev jag sugen på att se om "En alldeles särskild dag".
Det var länge sen jag såg den.

Jag gillar verkligen att se film. Men har nästan gått ifrån det där med att "film är bäst på bio" som jag också tyckte förut.
De kommer så fort på DVD och då kan jag tycka det är skönt att vara hemma i soffhörnan.
Men vissa filmer måste man ju bara se med en gång de kommer på bio och då väntar jag inte tills de kommer på dvd.

Hade tänkt se om Lavendelflickorna i kväll men jag tror det blir en annan.

Ha en skön (film?)-kväll!

// Lisbeth

Klimakteriehäxan sa...

Lavenderflickorna? Du menar Kalenderflickorna? den var ljuvlig, den kan jag se om, trots det ständigt närvarande cancerspöket! Eller finns det en Lavenderflickorna också????

Klimakteriehäxan sa...

Blev tvungen att kolla - visst finns den filmen, från 2004 - den hade gått mej helt förbi!

♥ Hannele på Hisingen sa...

jo, minns tiden när man betalade en del... det kunde bli 100 filmer per år som bäst. Nu köper jag en del dvd billigt i mataffären...

Vonkis sa...

Tog mig en funderare. Det finns nog några filmer som jag skulle kunna se mer än fem gånger, men 60? Nej.

Det behöver gå ett tag mellan gångerna för att jag inte ska falla för frestelsen att snabbspola.

Däremot finns det TV-serier jag kan se om och om igen. BBC-versionen av Förnuft och känsla är en sån, och Jane Eyre.

Hmm, skulle kanske ta och ägna söndagen med Jane och Mr Rochester.

Anonym sa...

Många har jag sett många gånger (flera av dom du nämner), men inte någon i närheten av sextio gånger.

Kanske funkar filmerna för 20 till 35-årsgruppen som Bröderna Grimms-sagorna gjorde för oss i 5 till 10-årsåldern på 1960-talet, dvs omåomigen tills man somnade? Och det är ju inte helt fel. Bättre än sömnpiller i tablettform åtminstone.

Kulsprtan

Anonym sa...

Kulsprutan ska det stå såklart.

♥ Hannele på Hisingen sa...

Självklart har jag även sett ”Avatar”, ”Star Wars” och ”Sagan om Ringen” (läste Sagan om ringen redan på 1970-talet).

Klimakteriehäxan sa...

Zoega - två ggr måste räcka mer än väl, livet är ju kort!
Nette Cecilia - just precis!
Susjos - familjen Trapp kom aldrig upp på min topplista, men där har förvisso väldigt många andra den!
Hannele - jag är dålig både på att hyra och köpa film - men i dag har jag sett "The Artist"!
Kulsprutan - film klart bättre än sömnpiller, absolut - men bör det inte vara en ganska tråkig film då? om det ska funka menar jag?
Hannele - alla i min omgivning har sett dem. Har jag verkligen missat nåt, menar du?

Anonym sa...

Njae, man kan ju tillåta sig att slumra till om man ändå vet slutet. Precis som när sagorna lästes.

Kulsprutan

♥ Hannele på Hisingen sa...

ja, klart du har missat... vi med ungdomligt sinne har njutit för fullt ;)