Nu är det dags för ännu ett födelsedagskalas. Festföremålet
fyller jämnt, 40 år närmare bestämt. Men medan andra 40-åringar visar tydliga
tecken på att tiden går behåller denne jubilar sin ungdom fullständigt
oinskränkt. Och kanske är det åtminstone delvis tack vare all den kärlek som
strömmat emot honom alltsedan han såg dagens ljus.
Det är Alfons Åberg som ska firas. 1972 kom
Gunilla Bergströms första bok om honom ut. En grabb som levde med sin snälla,
piprökande pappa – mamma finns det inget spår av. Allteftersom berättelserna
om honom blev fler lärde vi känna hans farmor, ett par kusiner, låtsaskompisen
Mållgan, Viktor och Milla, till exempel.
Den första berättelsen om Alfons handlar om hur han ska gå
och lägga sig men stretar emot alla pappans försök att få pojken att somna. Och
ni vet ju allihop hur det slutar: pappa sover sött, utsjasad efter att ha
sprungit alla de ärenden som ett litet barn kan få en förälder att uträtta, i
förtivlat hopp om att varje handgrepp ska vara det sista som behövs innan
lugnet lägrar sig och vuxentiden inträder.
Tjugofem böcker har det blivit, plus bl a några pysselböcker, alla illustrerade av
författarinnan i härlig stil: en blandteknik av teckningar och collage. Och många är vi som kan eller åtminstone har kunnat stora delar av den där
bokskatten utantill, efter oräkneliga högläsningsstunder som varit en njutning
för både stora och små. Flitigt översatt är han (till 29 språk), fast då försedd med
andra namn: Albert, Mikko, Willi, Alfie, Einar. Populär oavsett vad han kallas. Teater har det också blivit, en härlig föreställning såg jag och hade minst lika roligt som ungarna.
Blir då aldrig Alfons Åberg utsliten? Färdig att slänga, ge plats åt nya hjältar i barnkammaren? Nej. Eller jo, förresten. Hos oss blev han faktiskt utsliten. Vi hade honom på vhs-kassett, om någon nu minns den sortens teknik.
För det finns ju en alldeles underbar tv-serie som bygger på böckerna. Björn Gustafsson läser texterna. Det är genialt, det är roligt, det är banne mig åldersneutralt, det är fantastiskt: se bara Alfons trassla med snören i tangotakt! (Bara knyt, Alfons!) Du kan förresten se filmerna här, de sänds på Barnkanalen.
Den där kassetten har spelats upp så många gånger hos oss att bilden blivit nästan färglös, full av repor. Och nu har vi inte ens en fungerande vhs-maskin, om vi skulle få barnbesök – länge hade vi Alfons som barnvakt till gästande ungar medan deras föräldrar satt kvar och åt middag med oss.
Men böckerna, de finns självklart kvar. Hur skulle man kunna skiljas från en vän som Alfons? En sån underbar 40-åring!
Ja må han leva uti hundrade år!
Copyright Klimakteriehäxan
PS Alfons Åberg födelsedagsfirande inleds den 30 mars då en jubileumsutställning öppnas på Stockholms stadsmuseum. Kulturen i Lund gör också Alfons den äran med en egen utställning. I höst får han ett eget kulturhus i Göteborg.
Bilden ovan på Alfons är naturligtvis tecknad av Gunilla Bergström och är nu en del av stadsmuseets utställningsaffisch.
Oj vad många Alfons man läst. Jag köpte alltid ett exemplar när det släpptes en ny. Så det ligger en hel hög vällästa Alfons-böcker kvar på fd makens vind. Gunillas böcker om Bill och Bolla hjälpte mig mycket att förklara för barnen (och mig själv) det här om att ha en handikappad bror, son eller att vara det själv.
SvaraRaderaHej alla - oj som jag undrar varför allt försvunnit förutom själva inläggen?! har nån annan drabbats av samma märkliga sak?
SvaraRadera