torsdag, mars 15, 2012

Ett privat projekt för framtiden

Nog har jag undrat mer än en gång. Hur kan det vara SÅ svårt att rensa? Att skiljas från prylar? Att kasta, ge bort, göra vad som helst med – utom att ha dem kvar?
Allt eftersom åren går blir det trängre i skåpen. Dörrar måste stängas med kraft, lådor skjutas in mycket bestämt, garderober hotar att spricka, hyllors innehåll kan förvandlas till rasmassor vilken dag som helst …

Det är väl en rest i våra gener kanske, från tiden när alla var jägare och samlare. Fast deras nedlagda byten och insamlade föremål gick antagligen undantagslöst åt, konsumerades på ett eller annat vis. Så sker inte med de där sakerna som trängs hemma hos mig. Och jag vet alldeles bestämt att jag inte är ensam om att ha överfulla förvaringsutrymmen.

När det gäller kläder finns det en rad ologiska men påtagliga skäl: den där klänningen hade jag vid ett mycket speciellt tillfälle, den där tunikan var väl ett felköp men kanonfin är den ändå, den där skjortan tyckte jag alltid att jag var ovanligt snygg i, de där långbyxorna är sydda av ett tyg som är både vackert och strykfritt, de italienska pumpsen var förvisso lite trånga redan när jag bar hem den, men de är fortfarande en fröjd för ögat … och den där kjolen som i dag är otänkbart att ens försöka stänga, den kanske kanske kanske jag ändå kan komma i igen, någon gång?

Visst är det korkat. Lätt sagt. Och lätt att hålla med om. Men därifrån till att kavla upp ärmarna (ja tröjan de sitter på är lite noppig, men färgen är perfekt, även om den är onödigt tajt över bysten …) och starta grovgörat är det långt. Det händer att jag tänker att nu ska det bli av. Öppnar en garderobsdörr. Bara för att snabbt stänga den igen. Oöverstigligt! Alla besluten, alla ”skilsmässorna”! Så synd att göra sig av med saker som är helt funktionsdugliga, även om nu inte just jag kan ha dem längre!

Nu försöker jag lyssna till min förståndiga sida. Och har inlett en kampanj, om än i det lilla formatet. Jag ska slänga en pryl, stor eller liten, om dagen. Minst.
Hur det går med detta mitt högst privata framtidsprojekt?
Jo för all del. Flera böcker till Myrorna i söndags, en (sprucken) vas till grovsoporna på måndagen, två par noppiga strumpbyxor försvann i tisdags, i onsdags langade jag ett läppstift som var nästan slut, i dag torsdag står jag i begrepp att hiva iväg en bunt (olästa) tidskrifter.
Fånigt?
Visst. Men inte heller Rom byggdes på en dag.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

Suck.... sonen har i alla fall hjälpt oss med garaget och ett litet förråd, men mycket återstår...

Anonym sa...

Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan du inser/anser att du nog skulle behållt det mesta i alla fall? :o)

Kulsprutan (som hejar på beslutet och hoppas att det går bra. Kan du, så kan kanske jag också?)

Golftrippen sa...

Får man fråga om du har någon deadline - 2015 kanske? Annars kan du få gå kurs hos mig.

Anonym sa...

Suck. Än en gång sätter du ner fingret på en mkt öm punkt. Har visserligen redan saknat några av de få saker som burits till Myrorna - men något MÅSTE göras. Och nu ser jag en ljusning: En sak om dagen, jaa, joo, faktiskt möjligt, nytt hopp.
Fortsättning följer...
Overboard

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - underbart att du fått hjälp!
Kulsprutan - jag måste nog ta risken.
Golftrippen - då får jag väl höra av mig 2015, på hösten ...
Overboard - hej, det var länge sen! Kul att du hittat hit igen! Ja visst borde man klara en sak om dagen???

Birgitta sa...

Bästa Klimakteriehäxan!Det är inget löjligt alls det där att du försöker rensa lite i taget! Det skulle jag vilja säga "är en helskön strategi".
På något sätt samlar vi på oss hela tiden - så att "hiva iväg" litegrannmed viss kontinuitet låter mycket sunt!
Titta gärna in hos A och mig. Vi älskar att slänga, ge bort eller sälja och vill ha space och överblick i garderober och lådor. Vi har inte särskilt svårt att göra oss av med saker och jag (B) tycker att det mesta har ett "bäst-före-datum"!

Lycka till med fortsatt rensande!