Till Lucia kommer min sjuarmade fram. Den fick jag av mina föräldrar när jag just flyttat in i en andrahandslägenhet i Stockholm, det måste ha varit 1966.
Varje år när den kommer upp ur källaren undrar jag om den tänker lysa upp min december ännu en gång. Och det gör den!
Så på väg mot de av naturen ljusare dagarna får mörkret sig en liten puff med en nästan 50-årig solkonkurrent. Undrar om modernare varianter är lika slitstarka ...
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
nu när jag inte längre är rädd för mörker kan det vara lite mysigt att gå ut på kvällarna när vinden viner, kanske komma till stranden, i går tittade jag på några svanar i havet...
SvaraRaderaFint att ha kvar några gamla vackra ting.
SvaraRaderaOm två år är min stake antik, i alla fall om man går efter amerikansk "antikstandard"!
SvaraRadera