måndag, september 18, 2017

Ringa går inte – men läsa går bra!

Minns ni en företeelse som kallades telefonkiosk? Ett mycket litet hus med en telefonautomat i. Den hade en springa för mynt med vilka man betalade sitt samtal (i de modernaste varianterna gick det visst med kort också). De finaste telefonkioskerna hade krusiduller på taket och ett elegant galler nertill. En av dem, från 1904, står på plats utanför Slottet i Stockholm där den fotograferas flitigt av turisterna som endera väntar på eller redan klarat av vaktavlösningen.

I dag är telefonkiosken i princip utrotad. Ändå har jag sprungit på en, i fullt bruk. Den står på Lilla Torg i Sigtuna. Fast nej, det går inte att ringa där inne. Här har nämligen en förvandling ägt rum, automaten är borta och det som står där är en BOKKIOSK. På hyllor står och ligger böcker av skilda slag, facktitlar, barnböcker och deckare samsas. Inte nog med det: man får ta en, behöver inte kvittera den, inte lova att lämna tillbaka den. Men gärna lägga dit en egen utläst volym!

Detta sympatiska initiativ har tagits av Alfonso Ambrossi, amerikansk-italienare som hamnat i Sverige och landets äldsta stad för kärlekens skull. Och sådan flax hade jag att han stod där och ordnade bland böckerna när jag kom förbi! Han vill att alla ska ha tillgång till böcker, att alla ska förstå hur viktigt det fria ordet är. Dessutom fick ju Sigtuna behålla ett utropstecken i stadsbilden!

När det blir vinter blir bokkiosken övergiven, men räkna med att den är öppen och med gratis läsning försedd när nästa sommar är här! Då blir det fjärde säsongen.
UPPDATERING: Ambrossi har sagt att han hoppas att fler ska följa efter och det verkar vara på gång. Nu har några av mina bloggläsare hört av sig och rapporterat att det finns liknande bokkiosker i både Trosa och Bromölla!

Skulle du prompt vilja återuppliva känslan av att ringa från en sådan här gammal kiosk kan du ju bara ta med dig mobilen in och knappa in lämpligt nummer. Det fungerar alldeles säkert.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. minns typ 1971 nyinflyttade till Sverige, vi hade inte telefon än, så jag fick gå ut på gatan (på Hisingen ❤️) varje morgon till mentalsjukhuset i närheten och ringa och fråga om de behövde nån timanställd vikarie? Samma procedur nästa morgon... (farbror var krigsbarn och jobbat där länge, många kusiner som fick sommarjobb där, jag blev kvar två år, tills jag vågade börja studera)

    SvaraRadera
  2. haha, mitt pekfinger valde helt egen ordning; gick ju till telefonkiosken på gatan :)

    SvaraRadera
  3. Telefonkiosksituationer man minns: jag gick på den folktomma gatan i Arvika när det ringde i en kiosk. Bestämde mig för att svara. Personen i trådens andra ände blev väldigt förvånad. Men kioskerna hade väl "riktiga" nummer så om man slog fel kunde man hamna där, i gathörnet!!!

    SvaraRadera
  4. Härligt initiativ som jag hoppas håller, att folk inte förstör.
    Linne på bloggen Lanclin berättade att samma initiativ finns i Tyskland där hon bodde några år, flyttade tillbaka i våras/somras.

    SvaraRadera
  5. Anonym8:46 em

    Haha vill ringa därifrån! Fast det är långt till Sigtuna.

    SvaraRadera
  6. Hej anonym - du har kanske närmre til Bromölla eller Trosa? :-D

    SvaraRadera