Att diskutera språk i Sverige är besvärligt, eftersom rädslan för att framstå som en bakåtsträvare påverkar debatten så starkt. Dessutom spökar ständigt den svenska självbilden, enligt vilken alla i Sverige talar engelska på modersmålsnivå. Men i grunden är Sverige ett enspråkigt land där insikterna om vad två- eller flerspråkighet egentligen betyder ofta är mycket grunda. Barn är kapabla att lära sig många olika språk, men det förutsätter att det språk de hör håller riktig nivå. Allt annat är på låtsas.
-Anna-Lena Laurén, vars krönikor i Dagens Nyheter jag aldrig missar, skriver om hur vi hanterar våra barns språk och hur viktigt det är att de verkligen blir läskunniga. Själv är hon från starten tvåspråkig, med svenska och finska i bagaget.
Inlägg
ja, många har envisats att Sverige är ett enspråkigt land, i urminnes tider har man förbjudit barn att prata samiska, meänkieli... även teckenspråk har var förbjudet.
SvaraRaderaNu är många svenskar på arbetsplatser "rädda" för att många invandrare talar sitt hemspråk... i andra länder uppfattas språkkunskaper som en rikedom.
Språkkunskaper ÄR en rikedom. Jag har alltid avundats de som s a s har ett extra språk med sig, alldeles utan problem.
RaderaLäser också med stort nöje Anna Lena Lauréns krönikor. Och visst är detta med språk viktigt. Lever en i ett land så är ju språket nyckeln till många dörrar och att just lära sig ett lands språk. Känner till många nordbor som vistas och bor utomlands och som inte alls försöker lära sig landets språk och det är sorgligt.
SvaraRaderaVisst lär sig barn snabbt språk men viktigt att språket som ska tränas håller hög nivå.
Exakt så!
Radera