Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är lite konstigt att alla bagare lägger i för få mandarinklyftor när de gör Budapest-bakelser.

Älskar mina tantblommor!

Krukväxter är något jag "måste" ha i mitt hem. Så har det alltid varit. Minns när jag just hade "checkat in" i det som skulle bli mitt rum i ett helt år då jag skulle bo på internat. Det första jag gjorde sedan jag släpat upp resväskan var att ta mig till en butik och köpa en blomma.

Det finns ju oändligt många olika krukväxter. Det finns billiga varianter, andra kostar en halv förmögenhet. En del har krångliga skötselråd och rekommendationer om vattning och näringstillförsel, hur ljust de bör placeras etc etc etc.

Hos mig överlever orkidéer och blommar snällt om. Hortensior, däremot, tenderar att dö ganska snabbt. Det gör Flitiga Lisa också, liksom vårens första primula. Pelargoner trivs inte inomhus hos oss, men på balkongen går det bra att ha dem.

Men det finns två blommande krukväxter som jag alltid omger mig med. Båda kallas, med en eftertrycklig fnysning, "tantblommor" av folk som inte begriper bättre. Den ena är Saintpaulia eller afrikansk viol, ibland kallas den prinsessblomma också! Tröttnar aldrig på att producera nya knoppar! De är vita, rosa, blå eller lila och jättesöta.

Den andra favoriten jag har kallas så här mot slutet av sommaren Höstglöd i butiken. Den är vit, röd, rosa eller orange. Tidigt på året heter den Våreld eller Påskglöd (då är den av nödvändighet gul). Gemensamt för dem alla är latinska namnet Kalanchoe. Blomman är verkligen tålig. Fast när den inte har fräscha små klockor längre kan det kännas frestande att slänga den på sophögen.

Gör det inte! Se dig i stället om efter en tom kruka som står lite i skymundan. Kanske har du just rivit upp någon annan växt i en rabatt? Eller i blomlådan på balkongen? Där hamnar mina. Visst, lite tråkiga ser de ut till en början men vänta bara! Det blir nya knoppar, nya blomklasar, ny fröjd. Rena bonusen helt enkelt. "Tantblomma" är ett fint smeknamn på en snäll och vänlig växt, lätt att älska. 

Påskens exemplar. Nu i kruka på balkongen. En omgång blommor tar snart slut, men
fler knoppar finns (syns på bilden!)

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarläsning som funkat

 Sommarens hittills bästa läsning efterlyses av Ugglan & Boken i första tisdagstrion efter sommaruppehållet.

Faktiskt blev det en ganska enkel uppgift. Här är resultatet:   "Svalors flykt" av Majgull Axelsson. Extra plus i berättelsen om den ensamma tonårsflickan och den pensionsfärdiga psykologen är att man får insikt i hur det kan vara att få diagnosen Parkinsons sjukdom, ett öde som drabbat författaren. 

"Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valérie Perrin kvalar lätt in här. Jag var skeptisk, inte minst till omfånget, men blev fast. Fascinerande om kärlek, mord och en kyrkogård där en stor del av handlingen utspelar sig.

"Från doktor Klimkes horisont" består av fem olika historier som jag tror att Håkan Nesser har haft roligt när han skrev. Inte speciellt trovärdiga berättelser, men väldigt underhållande sommarläsning som funkat! 

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss med J

I serien Boktriss är vi nu framme vid bokstaven J, eftersom vi går i alfabetisk ordning enligt instruktion från Mia och har klarat av A, B, C, D, E, F, G, H och I. Då gäller det att bjuda på ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag som kan "hängas upp" på J. 

Det visar sig att författarnamn kan jag komma på nästan hur många som helst. Här finns favoriter som Joyce Carol Oates, Elsie Johansson, Jorge Amado, Jan-Philipp Sendker, Jo Nesbö. Och säkert minst femtio till. Avstår från att välja en. 

Värre blir det med boktitlar. Fastnar för min bloggkompis Marianne Bokblads bok "Jag drömmer dig hit". Det är hennes version av föräldrarnas kärlekshistoria inom Frälsningsarméns snäva ramar. 

Marianne baserar sin berättelse på breven de unga tu skrev till varandra. En varm historia som också ger inblick i hur strängt och iskallt det kunde vara i "armén".   

Värst blir det med omslaget, men jag tar till en av familjens gamla favoriter: Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat". Kajsa står på julmarknaden och säljer mormors karameller, eftersom mormor skadat foten och måste sitta stilla. En liten julgran finns också med!

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

... att trots att jag inte tittat mer än glimtvis på årets Allsång på Skansen (säsongsfinal imorgon tisdag) inser jag att Pernilla Wahlgren gör ett bra jobb. Vilket också gäller den som väljer hennes kläder. Hon har hyggligt "normala" klänningar till skillnad från sin företrädare. Sanna N uppträdde i hysteriska aftonblåsor som verkligen inte fick en att tänka på Taube eller Ted Gärdestad. Inte var de smickrande heller.

Fotbollsfest med och utan blåbär!

Att kallas "blåbär" i idrottsvärlden är inget att sträva efter. Det betyder nämligen att man är nybörjare och väldigt lite hemmastadd i den sport man råkat satsa på. Alltså är inte ett enda blåbär uttaget till landslaget som är i Nya Zeeland/Australien och spelar fotbolls-VM för damer. Men just nu finns det sportvänliga blåbär i matbutiken! 

Det handlar om de här stora odlade "amerikanska" blåbären med vitt fruktkött. Knallgoda, och så slipper man den missfärgade tungan som inte är särskilt klädsam ... Hur som helst är de här bären perfekta tillbehör till min favoritlunch, bananpannkaka, och jag kan äta enbart bären som vore det godis.

Denna vecka har man kunnat köpa 300 gram blåbär på Ica för 30 kronor, och enligt förpackningen bidrar köparen då till Svenska fotbollförbundets arbete för demokrati, jämställdhet och integration. Dock framgår inte hur stor del av köpesumman som går till välgörande ändamål. Men lite är också något, förstås. För att understryka vikten av stödet står det också med pyttesmå bokstäver på etiketten "Alla är olika. Olika är bra." Bara att instämma!

Äter fotbollsblåbär gör man ju i alla fall gärna, i väntan på semifinalen i VM när Sverige ska möta (läs spöa) Spanien på tisdag. Heja tjejer, här hemma äter vi inte bara blåbär, vi håller tummarna också! Det ska bli fotbollsfest, precis som bäretiketten säger!

Därmed förklarar jag denna veckas Skyltsöndag för avklarad för min del, pinsamt medveten om att en skylt är nästan ingen skylt. Men ändå. Kolla fler skyltar via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 133

 KULLBYTTERA

-Varje söndag har Dagens Nyheter ett litet språktest i vilket man kan kolla hur bra ens ordförråd är. Jag brukar, låt mig skryta lite, passera med glans, d v s med alla rätt. Men i dag har redaktionen verkligen ansträngt sig för att få mig att inse mina begränsningar ... för ordet "kullbyttera" har jag aldrig hört uttalas, än mindre har jag själv använt det. "Kullerbytta" är jag däremot bekant med (fast inte bra på) men det hjälpte inte! Jag blev tvungen att kolla och jo då, ordet finns med i Svenska Akademiens ordlista. Betyder "krascha", det anser åtminstone DN. Nu hoppas jag att alla som brukar detta ord i dagligt tal skriver en kommentar här och får mig att skämmas för min bristande bildning! Där fick jag för mitt skryt, helt enkelt.

Veckans mening – om odjur

Larmet har gått: en effekt av klimatförändringarna är att det blir färre insekter. Det blir problem med den livsviktiga pollineringen av våra grödor. Det betyder också färre fåglar, eftersom de inte hittar tillräckligt med mat. Fel i balansen i naturen, helt enkelt. Lite knepigt är det för oss som får jättekulor av myggbetten och kan drivas till vansinne av knott och bromsar som älskar ens kropp och blod helt ohejdbart. Jag är en av dem som därför inte en sekund saknat de där flygfäna, djur som jag gärna kallar odjur. Men med tanke på alltings framtid reagerar jag fel ... vilket Dagens Nyheters korsordsmakare lyckas påpeka i introduktionen till veckans fredagskryss. Där hittar jag Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd.

Njut av surret och bjussa på ett myggbett då och då!

Copyright Klimakteriehäxan

Vad gör jag?

Elisa Matilda är tillbaka på jobbet och på bloggen också. Här är hennes fem fredagsfrågor och mina svar:

1. Vad gör du när du känner dig aktiv? Står i köket och förbereder en måltid med gäster. Eller tränar.
2. Vad gör du när du lär dig något? Läser eller tittar på tv. Alltid lär man sig något!
3. Vad gör du när du har tråkigt? Sitter i bilkö. Det avskyr jag. Låter därför gärna bilen stå och går eller tar bussen i stället. För att ha mindre tråkigt ringer jag en kompis och pratar en stund.
4. Vad gör du när du gör något för dig själv? Får pedikyr.
5. Vad för aktivitet vill du prova på? Vill gå på Junibacken med barnbarnen och åka Astrids sagotåg.

Copyright Klimakteriehäxan

Smakfulla tips

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Ja så lösa tyglar har vi fått för några sommarveckor från Mia i bokhörnan, när den "vanliga" helgfrågan inte ställs.

Då tänker jag som så ofta på mat. God mat. Och har två synnerligen smakfulla tips, båda inom räckhåll för i princip alla! Riktiga favoriter båda två. De kan kanske kombineras men jag äter dem nog allra helst var för sig.

1. Köp Icas tranbärsbröd. Bake off-utbudet har verkligen blivit bättre och detta bröd är rena godiset. Det har blivit mycket dyrare och dessutom mindre sedan jag började köpa det, men det kan inte hjälpas: det är galet gott, behöver i princip inget pålägg. Ica kallar det för ett gourmet-bröd och det tänker jag inte protestera mot. Säljs dessutom då och då till extrapris. Och råkar det bli en bit över (det blir det sällan) går den förstås utmärkt att frysa.

2. Köp Lidls dessertost White & Blue Mould Cheese. Förvillande lik min absoluta favorit, den tyska Cambozola, men jättegod och inte ens hälften så dyr! Det handlar alltså om en kombination av blå- och vitmögel och är en av Lidls egna produkter under varunamnet Milbona. 

Med dessa två smaskiga tips önskar jag dig en fin helg med god mat, gott sällskap och dessutom gärna med lite bättre väder ... det är lite väl ruggigt nu!

Copyright Klimakteriehäxan

Med pipande grannar

En gång för många år sedan – närmare 40 – sökte vi bostad. For runt inne i Stockholm, i förorter som Bromma och Täby. Segeltorp. Letade på Lidingö. Bad om och fick tips om än det ena, än det andra. I längden blev det rätt tjatigt att gå på visning, leta fel och skavanker, värdera fördelar som tillgång till allmänna kommunikationer och närhet till grönska. Delta i budgivning som man aldrig riktigt kunde ha koll på.

Vi visades en kåk som jag omedelbart gav etiketten "svärmorssäker": från gatan skulle man gå en brant trappa för att komma in på tomten. Att tänka sig att släpa upp barnvagnar och matkassar var helt omöjligt, sak samma med en inte helt rörlig svärmor. Men enligt mäklaren var det ett fynd. Ett annat hus väster om city hade fantastisk utsikt över Mälaren från jättestora fönster, men det var nog både för stort och för dyrt. Och oj så mycket snöskottning en riktig vinter skulle kunna kräva!

Så där fortsatte det till den dag då vi tog en promenad, mer för promenadens skull än för att kika på ett objekt som annonserades i morgontidningen. Fast när vi kommit fram och in var saken klar: här ville vi bo! 

Jakten slutade med att vi hamnade på Södermalm (där jag redan hade bott några år). Helt rätt beslut, vi bor fortfarande kvar, fast vi har flyttat en gång, inom samma huskropp, till större lägenhet. Väldigt praktiskt, jag körde flyttlass på gården med shoppingvagn jag lånade på Ica.

Alltsedan dess har jag sagt att här bor jag kvar tills man bär ut mig med fötterna först. Inser att den dagen förvisso kryper allt närmare, men än så länge trivs jag och tar mig ut och in på egna ben. Dock har boende i flerfamiljshus också sina nackdelar. De kan stavas g-r-a-n-n-a-r.

Nu har vi trevliga grannar. Det är bara det att några av dem har någon sorts apparater som står och låter. Piper. Tutar. Och det hör jag, mina öron är pigga. Pipandet kan driva mig till vansinne. Regelbundet, vasst, just nu när jag skriver detta är det ljud med ungefär en sekunds mellanrum. I förra veckan pep det med kanske tre sekunder mellan. (Vårt hus är lyhört, tyvärr).

Då lyckades jag lokalisera oljudet. Det kom från en kommersiell lokal våningen under oss. Deras brandvarnare hade dåligt batteri, visade det sig. Trots semester kom någon och tog tag i saken, till min stora lättnad.

I dag är vi alltså där igen. Vore jag lomhörd skulle pipandet inte vara ett problem. Men det verkar lite konstigt att önska att öronen ska vissna, eller hur? Å om alla människor stängde av allt som piper! Å om våra grannar slutade pipa! Å så härligt det vore!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är märkvärdigt hur gott det är med rå champinjon på morgonens leverpastejmacka. Enkla njutningar är guld värda!

När man lockas att banta med trollen

Det har varit omöjligt att missa, även om man (som jag) är totalt ointresserad av opera. Rickard Söderberg har blivit en smärt och stilig man från att ha varit klart överviktig så där som operasångare inte sällan är. Med bild på honom "före" och "efter" har han synts i sociala medier och förklarat hur lycklig han är över resultatet av sin bantning och hur enkelt det var och hur man helt enkelt inte KAN misslyckas.

Att döma av de där fotografierna har sångaren tappat 15-20 kilo, och jag tror inte att han saknar ett enda av dem. Kruxet är att han inte alls har bantat. Han har varit sjuk. Han har ändrat livsstil, varit snäll mot kroppen. Han beskriver det själv på sin Facebook-sida: Lite annan kost, lite mer meditation, lite mer träning och lite mer terapi.

Ändå visas han upp som ett exempel på hur effektivt ännu ett bantningsmedel är. På bara veckor kan man bli av med många kilon och fettvalkar, utan särskilt mycket ansträngning (verkar det som). En kur som varar en månad kostar ungefär 900 kronor.

Sanningen är att jag skulle gärna betala den summan för att bli av med några tråkiga extrakilon som hindrar mig från att, till exempel, dra upp somliga blixtlås. Vilket ledde till att jag klickade in på säljsidan för det där medlet. Men klickade bort mig ganska snabbt. Det där var helt enkelt för bra för att tro på!

Jag är naturligtvis inte ensam om att ha fått min nyfikenhet väckt. Sådana här reklamkampanjer lönar sig, absolut. Annars skulle de ju självdö! Men i själva verket är det alltså nättroll som är i farten och utan godkännande använder en kändis som exempel på något han skulle kunna tänkas ha gjort – men som han över huvud taget aldrig varit i närheten av.

Källkritik är något vi alla måste ägna oss åt när vi är ute och surfar på nätet. Fast nog är det relativt enkelt att fatta att när fåfängan vaknar kan lockande erbjudanden få en på kroken. Hudkrämer som tar bort alla rynkor på sekunder, stora magar som bara försvinner i en magisk trosa, klisterlappar som avlägsnar födelsemärken lika snabbt ... vi VET ju att PhotoShop finns och att man kan uträtta underverk den vägen!

Nog tycker man att det borde vara tämligen enkelt att stoppa den här falska marknadsföringen. Rickard Söderberg har anmält att han kapats till Facebook och dessutom gjort polisanmälan. Till Dagens Nyheter säger han att "det har gått från illa till värre". DN publicerade en stor debattartikel i ärendet för ett par dagar sedan. I den kritiseras Meta, bolaget som äger Facebook, för att strunta i problemen eftersom de tjänar pengar på annonserna.

Tjugotvå välkända svenskar, de flesta artister, har skrivit under artikeln. Ingen från Meta har (hittills) svarat på kritiken. Vilket rimligen betyder att vi får fortsätta att huka oss i bombardemanget från kapade konton med falsk information. Vill man banta får man nog fixa det själv, enligt den gamla metoden "ät mindre, motionera mer". Att banta med nättrollen kommer aldrig att funka.

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss med I

Det är måndag och vi är tillbaka i alfabetisk ordning. För att få till en boktriss ska man komma på en författare, en boktitel och ett bokomslag som denna gång alla har ett I med sig, i namn, titel eller bild, så har Mia i bokhörnan lagt upp det.

Låt mig slå ett slag för danska Ida Jessen, som skrivit mycket i olika genrer. Jag har läst två romaner,  "En ny tid" och "Doktor Bagges anagram". Huvudperson i båda böckerna är en ung nyexaminerad lärarinna, Lilly, som kommer till en landsortsby för att bli deras "skolfröken". Hon träffar där doktor Bagge, han är mycket äldre men de gifter sig. När han dör får Lilly starta på nytt igen, och i bok nummer två får man veta mer om hur det där äktenskapet fungerade.  Bra läsning!

"Igelkottens elegans" av Muriel Barbery var en sån där bok som "alla" läste för några år sedan, så även jag och kanske också du? Om vänskapen mellan en äldre kvinna och en ung flicka som tänkt ta sitt eget liv men kommer på bättre tankar.

I hyllan med böcker jag länge tänkt läsa men inte ens öppnat hittar jag omslaget till veckans bokstav: I som i Ingrid (med efternamnet Betancourt). Hon är "omslagsflicka" på sin egen bok "Även tystnaden har ett slut". En berättelse om sex år (2002-2008) som gisslan hos FARC-gerillan i Colombias djungel, ett "äventyr" som hon överlevde mot alla odds.

Copyright Klimakteriehäxan 

Skylt för sportiga?

I dessa sportiga tider (tänker förstås framför allt på fotbolls-VM för damer) kan väl alla behöva en egen löpare? Så måste de väl ha tänkt i butiken med ett enormt utbud av textilier i alla tänkbara färger och material.

Mager skyltskörd denna vecka är jag rädd. Men om du tar vägen via BP hittar du säkert fler!

Blev lite häpen över denna lilla skylt i baren vid hotellet på Reimersholme ... såg inte
till något pingisbord. Men visst, jag är sugen!

Fyrbenta gäster kanske också vill släcka törsten? Ja det är bara att slänga sig
över vattenskålarna!

Copyright Klimakteriehäxan