Våra barn - Homo Zappiens?

I dag har mina barn fått ett nytt namn, en ny beteckning.
Homo Zappiens.
Se där ännu ett av dessa genidrag som man önskar att man själv kommit på. Men så är det inte. Inte den här gången heller…

Det är en artikel i DN:s söndagsbilaga (som inte går att länka till) som ger mig benämningen på den generation som är född på sent 80- och tidigt 90-tal.
Homo Zappiens utgår från att de ska kunna köpa vad som helst när som helst.
De tycker att nedladdning är en självklarhet, eftersom tekniken finns.
De konsumerar för att visa vilka de är.
De tycker att kompisar och relationer är viktiga.
De är inte rädda för auktoriteter, faller inte för titlar.
De sköter en stor del av sitt samröre med omvärlden via datorn.
De lever (och sover?) med en fjärrkontroll i handen.
Homo Zappiens.

Men vid lite koll visar det sig att jag borde ha upptäckt den där termen för länge sedan. Upphovsmannen tycks vara en professor i Delft i Nederländerna, Wim Veen. Han har intresserat sig för de konflikter som användningen av IT kan ge upphov till bland annat mellan barn och deras föräldrar.
– Det vi ser är mer än en vanlig generationsklyfta. Homo Zappiens har nya förmågor och ett nytt sätt att tänka, säger han.

De klagomål som den vuxna generationen ofta har på ungdomarna är bland annat att de inte kan koncentrera sig under några längre stunder, de är hyperaktiva, de saknar disciplin och respekt för sin omgivning.
En HZ följer gärna fyra tv-program samtidigt och zappar mellan kanalerna.

Den holländske professorn säger att han först trodde att det var slumpmässigt. Men när man kollade efteråt visade det sig att barnen kunde redogöra för handlingen i alla program. Ungarna klarar också att, till sina föräldrars irritation, samtidigt läsa läxor, lyssna på musik och hålla igång en chatt. Jag är en av alla dess mammor som starkt betvivlat detta, men nu - lite i senaste laget - börjar jag känna mig överbevisad!

Redan för fem år sedan kom de första vetenskapliga artiklarna om Wim Veen och hans rön, av största intresse för alla (tonårs)föräldrar. I fjol kom också en svensk bok ut på temat, ”Från Homo Sapiens till Homo Zappiens” av Mats och Marina Olsson.

Omvärldsanalytikerna konstaterar att de årskullar som blir Homo Zappiens också är fullfjädrade individualister. En HZ ställer ofta frågan: Vad kan jag tjäna på det? (en hitlåt med mycket unga sångstjärnan Amy Diamond hette faktiskt så för några år sedan, ”What´s in it for me?”)

I mina öron låter det som det största och allvarligaste hotet mot framtiden, mycket allvarligare än upphovsrättsliga aspekter på nedladdning och annan verksamhet med lätt ”revolutionär” anstrykning.

Hur ska Homo Zappiens fås att förstå vitsen med solidaritet? Att bry sig om andra, inte bara sig själv? Ideellt arbete, finns det om tio-tjugo år?
När de svåra frågorna dyker upp och kräver vägval är det förmodligen alldeles för enkelt att zappa till en annan kanal, bort från problemet.
För socialt engagemang och osjälviskhet finns ingen knapp på fjärrkontrollen, prylen som styr den unga generationens liv.

Copyright Klimakteriehäxan