Sitter lite fast i det där med jägare och samlare från igår.
Och kommer fram till att mänskligheten kan uppdelas på flera snarlika sätt.
Som till exempel i sägare och svamlare.
Där den första kategorin har något att komma med och är värd att lyssna på, medan den andra får räknas till den sort som mest lägger ut en upptagetton runt omkring sig medan tiden, den dyrbara och ständigt krympande, bara går.
Visst kan vi alla peka ut såväl sägare som svamlare? Och visst verkar båda egenskaperna minst lika medfött som instinkten att jaga och samla på hög?
Med tanke på detta och inför den uppenbara risken att hamna i den senare kategorin, den med svamlarna, verkar det lämpligt att sätta punkt här.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Haha!
SvaraRaderaJag har döpt min blogg till Sassas samlade svammel. Tror jag hade en liten tanke med det namnvalet. :-)
Jag pratar gärna och mycket - men jag blir jätteirriterad på folk som tycker att det är mindre fint att prata mycket. Och oftast blir kvinnor beskyllda för att svamla, pladdra, tjattra, kackla... vem har hört talas om en pladdrande/svamlande.... etc. man?
SvaraRaderaNej, män diskuterar, eller samtalar... Inga nedsättande värderande ord där, inte.
Jag gillar folk som pratar - fast helst ska de kunna lyssna också. Hur kul är det med folk som bara sitter tysta? Jag får tunghäfta totalt tillsammans med tystlåtna.
Det är nog med pratglädje som med skönhet över huvud taget - beauty lies in the eyes of the beholder.
SvaraRaderaVi är många som pratar mycket och gärna. Det MÅSTE väl inte betyda att det nödvändigtvis handlar om att svamla?