Summering av sommarläsning

September.
Det är nu hösten ska ta tag i oss, tvinga på oss strumpor och handskar, blåsa oss av cyklarna och in i bussar och bilar, nypa oss och slånbären i kinderna med den allra första nattfrosten.
Kanske blir det också mer tid för annat nu när det mörknar tidigare.
Tid att läsa böcker, till exempel.

Fast egentligen är sommaren min bästa boktid.
I högen med årets semesterläsning finns faktiskt några pärlor, och då talar vi inte bara om deckare.
Men om vi bortser från den allmänt hyllade Stieg Larsson, av vars serie jag har tredje delen kvar oläst än så länge, så tycker jag att många ska läsa ”Edward Finnegans upprättelse”. Den är skriven av Anders Roslund och Börge Hellström, deras tredje bok hittills och den absolut bästa – och då har de tidigare inte varit dåliga de heller, tvärtom! Vi tas med till Death Row i USA och till Svensson-liv i Stockholm, det blir stundtals gastkramande och upplösningen är finurlig.

Kajsa Ingemarsson säljer böcker i ungefär samma takt som Arla kränger mjölkpaket. ”Den ryske vännen” tycker jag är bättre än ”Små citroner gula”.
En riktig höjdarroman är skriven av en spansk debutant, Carlos Ruiz Zafón, och heter ”Vindens skugga”. Den har gjort succé i spanskspråkiga länder och lär numera vara översatt till rader av språk, och det är den värd!

Liza Marklunds Annika Bengtzon-serie har jag släppt taget om för ett par titlar sedan, men nu tog jag mig an ”Asyl”, uppföljaren till ”Gömda”, som jag haft liggande. Jag undrar om inte just de här två böckerna kommer att visa sig vara de av hennes titlar som har längst liv, trots att framför allt den första är lite språkligt torftig. Men historien är fenomenal.

Det kan man verkligen inte säga om handlingen i ”Mitt himmelska kramdjur” av Katarina Mazetti, sprillans ny. Varning för den! Tacka vet jag till exempel ”Köttvars trollformler”, en av hennes barnböcker!
En annan färsking som landade i min hand häromdagen och som jag läste direkt är ”Taxi”, Alexandra Pascalidous intervjubok med taxiförare på olika ställen i världen. Den har fått lysande recensioner och hur konstigt det än kan verka, så är det fascinerande att läsa av varandra helt oberoende berättelser om hur livet bakom ratten kan te sig – och inte minst vem som hamnat där.

Helen Fielding som glatt många, bland annat mig, med Bridget Jones, har inte alls lyckats lika bra med "Olivia Joules fria fantasier". Har tagit paus i den, tveksamt om jag fortsätter, trots att det är en story som man borde vilja veta slutet på.
En annan tjock volym som jag inte sträckläst är Karin Berglunds stora bok ”Linné, mannen som såg allt” men den är otroligt fin och faktiskt lättläst trots att det är en faktabok från början till slut. Jag tar några kapitel i den mellan underhållningsböckerna…

Marcus Birros ”Svarta Vykort” har jag redan nämnt här på bloggen.
Bodil Malmstens ”Mitt första liv” likaså. Den har jag läst med öronen, precis som Jon Krakauers ”Tunn luft” – två böcker så långt ifrån varandra som möjligt.
Malmsten beskriver sin barndoms 50-tal. Hon läser själv, vilket hon kanske inte borde göra, eftersom hon har en rätt jobbig röst, men man vänjer sig och historien har absolut sina poänger, speciellt om man är 40- eller 50-talist, tror jag.
Krakauer är en amerikansk journalist som deltog i en expedition till toppen av Mount Everest, ett äventyr som slutade i katastrof. Dramaten-skådespelaren Jan Waldecrantz läser och gör det bra.

Men få hörböcker slår den brittiska radioserien ”Ladies of Letters”, vars samtliga delar jag nu lyssnat på. Jag är stolt innehavare av ”Collector´s Edition”, vilket betyder att cd-skivorna förpackats i en för syftet speciellt framtagen kakburk i vars botten man också finner recepten på några av damernas mest älskade bakverk!

Världen är full av fantastiska böcker som man aldrig kommer att hinna läsa.
Fast väldigt få ligger förpackade i kakburkar, håll med om det.
Sedan må historierna vara hur goda som helst.

Copyright Klimakteriehäxan