Ett hav som börjar på S

Vill ni veta vad jag lärt mig i dag? Då så!
Det finns ett hav som ligger mellan Sverige, Norge och Danmark. Styr man båten rakt ut från Bohusläns kust – underbara tanke – hamnar man där.
Tills alldeles nyligen trodde jag att jag visste vad det där vattnet hette. Men aj, som jag bedrog mig!
Helt klart är i alla fall att namnet börjar på S och slutar på K.
Vad som kommer däremellan är det intressanta. Fundera på det en kort stund!

FN har ett organ som inte låter tala om sig särskilt ofta. Det heter – fullständigt outtalbart – UNGEGN. Akronymen är så pass okänd att Google frågar om det inte är Ungern man är ute efter! Den står för “United Nations Group of Experts on Geographical Names”, eller “FN:s expertgrupp för standardisering av geografiska namn”.
Och det är i den exklusiva kretsen som vårt närliggande hav fått sitt numera riktiga namn.
Ärendet avgjordes i en arbetsgrupp bestående av representanter för de tre länderna vid vars stränder S-ks vågor skvalpar.

Kinas huvudstad heter ju numera inte Peking utan Beijing. Det har också UNGEGN sett till.
Ända sedan 1967 har gruppen sysslat med att jämka ihop stavning och transkribering av namn mellan olika alfabet och språkgrupper.
Möjligen kan man tycka att de inte alltid varit så framgångsrika i att kommunicera ut sitt budskap.

När det gäller vår vik av Atlanten stavade vi alltså olika. I Sverige lärde jag och vi oss Skagerack, i Norge skrev man Skagerak och i Danmark Skagerrak (eller om det nu var tvärtom).
Nu heter det Skagerrak.
Det finns FN-beslut på det. Och jag, som skrytsamt brukar påstå att jag är en baddare på att stava, får vackert anpassa mig därtill och utöva klädsam självkritik.
Och du då – visste du svaret?

Copyright Klimakteriehäxan