Man kan faktiskt samla på allt möjligt, stort och smått, dyrt och billigt, kul och vackert.
Själv har jag redan bekänt här på bloggen att jag hyser en speciell kärlek till recept och burkar, men jag platsar nog inte bland de riktigt hängivna.
På nätet finns en speciell sajt som listar samlare, deras älsklingsobjekt och deras kontaktinformation, ifall man vill göra sig av med något som kan tänkas passa.
Tänk att man till exempel kan samla på allt kring Adamsson – en gammal seriefigur skapad 1920 av Oscar Jacobsson.
Bokmärken och idolbilder – ”filmisar” och idrottsstjärnor – har väl de flesta av oss sparat som barn men sedan skilts ifrån utan problem. Fast det finns fortfarande folk som håller hårt i änglar med glitter och Elizabeth Taylor och Brigitte Bardot i färg.
Ölets vänner sparar gärna ihop ansenliga högar med öletiketter, burkar, kapsyler och underlägg. Lite mer överraskande tycker jag det är att en man är på ständig jakt efter våtservetter.
Vinylskivor, vykort, knappar och tändsticksaskar har många vänner. Jag känner en man som samlar på motorsågar, samtidigt som han gärna skaffar sig ytterligare några mopeder av vintage-typ.
Jukeboxar, spelautomater och gamla folkvagnar kan rimligen bara intressera dem som har otroligt gott om utrymme, men nog samlas det på sådana!
Barbie-dockor är begärliga byten för många, fast det ska vara med originalförpackning och då allra helst oöppnade lådor.
Galgar i trä med gamla namn på lokala klädaffärer kan vara begärliga – de går ju förvisso att använda fortfarande, men det gör inte en sann samlarsjäl.
Fortfarande finns Pez, små karameller i ”automater” som matar ut godisbitarna en efter en. Allt som har med Pez att göra finns det minst en människa som åtrår hett.
Av många originella samlarsaker tycker jag att sockiplast-experten kanske tar priset. Intresserad av alla modeller från 1951 och framåt, alla storlekar, alla skick - någon som kan bidra?
Vid närmare eftertanke är det kanske ingen större skillnad mellan jägarna och samlarna. För den som samlar är ju på ständig jakt – och den som jagar samlar oftast på troféer.
Det handlar väl om urmänniskan inuti oss.
Copyright Klimakteriehäxan
Själv samlar jag på gamla vänner. De är trots allt de bästa antikviteterna.
SvaraRaderaFast jag jagar dem inte :o)
Nya vänner är inte dåliga de heller! Men de måste vara äkta och det är ibland svårt att garantera.
Jag har den där boken om kända svenska samlare, kul läsning. Själv vägrar jag erkänna att jag är samlare, råkar bara ha otaliga olika kaffekoppar, kannor, tavlor, dukar, diskborstar, äggkoppar och annat med blåklockor på :)
SvaraRaderaJag har inte sett nån bok, men det är klart att såna finns. Men jag hamnade alldeles oförskyllt på samlaren.org. Att samla på blåklockor låter väl trevligt - jag har påslakan med såna på!
SvaraRaderaOch Kulsprutan, vänner behöver tack och lov inte vara antika, de kan vara ofantligt värdefulla ändå. Som tur är. Hoppas din samling aldrig slutar växa!
Jag är nog överkänslig just nu - din fina kommentar gjorde mig snyftnödig - men tack!
SvaraRaderaHej Kulsprutan - du har kanske redan sett att din senaste kommentar gav upphov till ett svar i "stora" spalten?!
SvaraRadera