lördag, januari 12, 2008

Fotnot

"Man ska vara glad åt fötter, för utan dom man står sig slätt” sjöng Birgitta Andersson en gång för länge sedan. Det är en sanning som står sig.

Mina fötter har varit en källa till stor glädje.
De har inte bara varit starka och funktionella, de har också varit riktigt fina att titta på. I den eviga och inte alltid framgångsrika jakten på fysiska företräden har jag alltid kunnat lita på de av kroppens delar på vilken allt det andra vilar, de som står för markkontakten, de som ordnar förflyttning, de som rusar på stoppbollarna, de som får oss att stå stadigt i blåsten även om kronan svajar. Jag har helt enkelt haft väldigt fina fötter.

En gång blev det väldigt tydligt fastslaget i en skoaffär. Jag kom in medan en kvinna provade en röd sandal som mest bestod av några remmar och en svindlande klack. Riktiga läckerbitar. Mannen som sålde skorna såg inte glad ut. Kvinnan behövde fundera, han använde hennes betänktetid till att vända blicken mot mig. Jag ville pröva samma modell.
När remmarna slutit sig om min fot sken skohandlaren upp som en sol, vände sig till sin andra kund, pekade och sa:
-Det är såna fötter den där skon ska sitta på!

Nej, det är ingen självklarhet att ha snygga fossingar, det är alldeles uppenbart inte alla förunnat. För även om alla bebisars små rosa tår är gudomliga, så utvecklas de inte sällan till något annat, något klumpigt, krokigt, valkigt.

Välskötta fötter är ett måste oavsett utgångsläget. Men det är något som väldigt snygga tjejer ibland inte förstår och därmed tappar en skrälldus av skönhetspoäng. Tänk på alla de spruckna sommarhälar du gått bakom, hälar på fötter i dyra italienska sandaler som kan få det att vattnas i munnen på vilken skovän som helst. I kombination med de där otäcka hälarna? NEJ! Usch!

Jag gillar dessutom tånaglar som lackats, gärna i en glad röd ton. Speciellt fint på sommaren, förstås, när vi visar fötterna mer än annars. Men där finns det en usch-varning till: även tånaglar måste skötas och lackas om! När en halv kvadratcentimeter är allt som återstår på stortån sedan skorna skavt bort resten ser det eländigt ut. Då är det bättre utan.

Outtröttligt har jag levt efter de där principerna. Men medan åren gått har jag sakteliga fått gå upp i skostorlek. Det började efter första graviditeten, och på sistone har jag riktat blickarna mot de hyllor där det står 40.
Fötterna har blivit både plattare och bredare.

Och så en dag såg jag det: jag hade fått början till hallux valgus. En knöl vid stortåleden hade börjat bildas på vänsterfoten.
Jag blev egentligen inte förvånad. Både min mamma och min storasyster har opererats för samma sak, men jag trodde i det längsta att jag ärvt mina fotgener av pappa. Tji fick jag.
Hallux valgus är fruktansvärt vanligt. Både män och kvinnor får det. Kirurgiskt ingrepp görs ofta, ibland redan i tjugoårsåldern faktiskt, eftersom man får problem med skor.

Så i går morse när jag steg upp satte jag min ankfotsliknande vänster i golvet för sista gången. I går eftermiddag sågades en bit ben bort, tån rätades upp och alltihop förankrades med en skruv.
Nu är det stillhet som gäller, med foten i högläge. Inget hoppande och skuttande på två månader.
Men sedan.

Sedan hoppas jag kunna vara glad åt fötter igen. För utan dem står man sig slätt, som sagt.
Fast så fina som de en gång var, det blir de aldrig mer.
Och om du undrar, så köpte jag naturligtvis de där röda remsandalerna den där gången. Fast den andra kvinnan lämnade butiken utan.

Copyright Klimakteriehäxan

Min vänstra fot fredag morgon..........och samma fot fredag eftermiddag.













Om du vill ha mera fakta i målet så finns mycket att hämta på den här sidan.

9 kommentarer:

  1. Jag håller helt med om det där med välskötta fötter - speciellt sommartid. Jag nästan kräks när nån med äckelfötter sitter och viftar med det spruckna, gulnade...
    Mina fötter är dock mer snygga än snälla. Stora och platta à la Mimmi Pigg, och jag får väldigt fort ont i dem. En timmes promenad går an, sen värker det överallt i dem. Kan därför bara ha dyra och stadiga, och måste gå förbi de läckra tunna... Men sommartid - med goa sandaler är jag rätt stolt över dem.

    SvaraRadera
  2. Anonym7:31 fm

    Jag instämmer helt med dig om välvårdade fötter. Det är ingen fin syn med spruckna hälar i fina sandaler. Fötter glöms ofta bort och göms i skorna. Jag lider med dig nu när du opererat din tåled men det kommer att bli bra sen. Maken har opererat bägge tårna för några år sen och nu joggar han obehindrat. Röda skor är så snyggt. Kanske vi ses på stan till våren i våra röda skor. Jag skickar en länk på mina. Krya på dig!http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1196284865_jag.html

    SvaraRadera
  3. Har kollat Nicolines skor - jättefina! Jo jag ser fram emot att knalla på som förr, helst då i röda dojor...

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Vilken härlig läsning. Du skriver så finurligt :-)
    Stackars hon som inga skor fick...
    Och så härligt du att få ett par som passade så fint, ovanligt men skönt beröm från skohandlaren *s

    Hoppas din fot läker fort och att resultatet blir enligt önskan

    Kram

    SvaraRadera
  5. Anonym1:44 em

    Ta´t lugnt med din nygamla fot och må så gott.

    SvaraRadera
  6. Lugnt är precis vad jag tar det. Undrar om det blir j-t påfrestande så småningom... men nu är ordern att sitta still med foten i högläge!

    SvaraRadera
  7. Anonym11:05 em

    Hej klimakteriehäxan, det verkar som om vi är fler som är rödskodda. Vi får ta en vårpromenad tillsammans. http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1190633580_sommarblogg.html och
    http://atir.blogg.se/1176049592_rda_skor.html

    SvaraRadera
  8. Anonym11:25 em

    Hej igen! Jag fick inte med hela länken till rödskorna. Här kommer den rätta.

    http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1190633580_sommarblogg.html

    SvaraRadera
  9. Anonym11:31 em

    Nu ser jag att den tar inte med hela. Jag provar igen på två rader.
    http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1190633580_
    sommarblogg.html

    SvaraRadera