onsdag, januari 09, 2008

Högsta vinsten

Jag kunde faktiskt inte tro mina öron.
Han fick upprepa. Och ändå var jag inte säker på att jag hört rätt, trots att det var ganska tyst omkring mig och trots att det inte är något fel på min hörsel.
-Mamma, jag fick lägenheten, sa Sonen.
Han lät yrvaken och det var precis vad han var. Dagen var fortfarande ung när hans telefon ringde och en främmande röst lyckades tränga in genom sömndimmorna med beskedet.

Sonen har fått en lägenhet.
Med förstahandskontrakt.
Fullständigt lagligt.
Det är för bra för att vara sant. Men det ÄR sant. Alldeles otroligt. Han får flytta in i en förortsetta om ett par månader. Den ligger nära tunnelbanan och har en stor Ica-butik alldeles bredvid – att han hade kollat det där med affären gjorde mig nästan lika förvånad, ja rent av tårögd, som det positiva svaret.

En arbetsseger, skulle man kunna kalla detta. För vi har i tjugo års tid bosparat åt våra telningar i HSB, det var det alternativ vi kom på. Att lägenheter inte skulle komma att stå som spön i backen, det har varit helt klart ända sedan barnen föddes.
Många fnysningar har detta sparande framkallat i bekantskapskretsen: de där kronorna skulle inte räcka ens till en garderob i Rågsved.

Så fick vi klart för oss att också HSB har vad som kallas för ungdomslägenheter. Visst fick jag tjata lite innan Sonen klickade sig dit, men han anmälde sig. Till ingen nytta, som det har verkat, eftersom någon annan alltid haft längre kötid eller om nu något annat spelat in. Mindre lägenheter med överkomliga månadshyror har det dessutom inte funnits många av. Men så dök två ettor upp, Sonen gjorde intresseanmälan och så blev det jul. Han har haft "egen lägenhet" högst på önskelistan länge, men tomten syntes inte till.

Ingenting hördes. Efter påstötning ringde han och fick inget besked, men ändå ett råd: skaffa de papper som krävs så att du har dem redo utifallatt.
Sagt och gjort, han beställde intyg och personbevis och vad det nu var.
Men ingenting hördes.

Tills plötsligt han blev kallad, med kort varsel, till visning i måndags. Ingen kunde hänga med, han fick åka själv.
Hemma igen berättade han, att han tackat ja för den händelse att ingen som stod före i kön skulle göra det.
Vi trodde inte särskilt mycket på hans chanser någon av oss. Jag fick nys om ännu ett ställe att leta på och tipsade om det för att hålla grytan kokande – grabben behövde ju få något eget!

Nu är det klart. I ett grymt lotteri där de allra flesta drar nit efter nit har han vunnit högsta vinsten.
Det är fantastiskt kul.
Fast när han lämnar sitt rum blir det nog väldigt konstigt. Har hört rader av mammor som gråtit strida strömmar när deras barn har bytt till ny adress.

Men ungen ska flyga ur boet, ska ha egen dammsugare, ska köpa hem sin mjölk och sitt bröd. Rätt och riktigt. Som den vuxna människa han faktiskt är.
På sätt och vis. Min lille pluttgubbe.

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. Det vaecker hemska minnen om den svenska (mest Stockholmska, tror jag) bostadsproblematiken. Sen min foersta Sverige tid hade jag bott i maanga andra laender och i alla dem gick det att hyra en laegenhet utan att staa i naagon koe, utan att vara raedd att man inte faar naagon. Tvaertom, man kunde vaelja och ofta vreaka - mest i USA, daer det i regel aer gott om bostader i alla prisklasser. Sedan bodde jag aater i Sverige, och raakade daa hamna i Skaane i mitten paa 90talet naer det var gott om bostader (pga av tankad ekonomi?) och i Stockholm (2000), men daer i en bostadsraett min mor bodde i tidigare. Och i Simrishamn i 2004: daa fast det inte laengre naagra laegenheter i Ystad, men i Simrishamn fast naagra och i omkringliggande byar fast till och med trevliga radhus att hyra. Nu har danskarna tagit oever Skaane och Stockholm aer sig lik. Naa, jag gillar verkligen inte det svenska bostadssystemet - den ger ingen frihet.

    SvaraRadera
  2. Anonym7:40 fm

    Hej
    och grattis till er. Har en dotter som är tjugo år och som längtar till något eget. Kan väl knappast hoppas på samma tur men askam den som ger sig.

    SvaraRadera
  3. Gratulerar!! Det är verkligen högsta vinsten att hitta boende i storstan! :-)

    SvaraRadera
  4. grattis..
    jag kommer ihåg känslan av första lgh-kontraktet..
    härligt..

    SvaraRadera
  5. Anonym10:37 fm

    GRATTIS GRATTIS!

    Det kommer nog att gå fint både för sonen och mamman.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  6. Anonym2:06 em

    Hoppas han inte läser mammas blogg och ser vad hon kallar honom på slutet nu när han just ska börja att ta ansvar för sig själv :o))

    Lycka till med trivseln i nya lyan, "lille pluttgubben"!


    Lenas syster

    SvaraRadera
  7. Anonym4:17 em

    Grattis! Vi har skickat den yngste till huvudstaden och försvara oss - och det känns riktigt skönt. Det har ordnat sej för de andra också, fast vi aldrig hade råd att spara något till fyra barn.
    Så tomt kylskåpet är nu :)

    SvaraRadera
  8. Grattis härifrån också. I vår Större Stad är det rätt svårt att hitta nåt passande - men efter mycket letande och väntande bor vår son sen ett par år i en 1½:a som är jättefräsch. När man ser det yttepyttiga sovrummet, förstår man vad ett halvt rum är... :)

    SvaraRadera
  9. Tack för att ni är med och delar min/vår glädje! Återkommer antagligen med rapporter om hur flytten förlöper...

    SvaraRadera