fredag, april 04, 2008

Fådda blommor

”Det är alltid rätt att ge en blomma.”
Hört det?
Trott det?
Glöm det!

Nog för att jag tillhör den stora befolkningsgruppen som älskar blommor. De kan växa vilt, stå i kruka, rabatt, drivhus eller balkonglåda, det kvittar. De kan heta maskros, vitsippa eller orkidé. Jag blir utan undantag glad för en bukett eller en kruka, alla sorters "fådda blommor".
Men – och nu kommer ett stort MEN: Ge mig aldrig en hortensia!

Hortensia är en busk-
liknande växt med kraftiga gröna blad och stora, generösa, bollformade blomklasar i vitt, blått, rosa eller lila.
Nu fick jag en vit. Den var full i blommor, hur fin som helst (ja, de är dyra också, till råga på allt!)
Den sattes förstås på hedersplats i vardagsrummet, synlig från alla håll. En ren ögonfröjd. I alla fall när jag gick till sängs på kvällskvisten.

På morgonen möttes jag av den tröttaste växt jag någonsin sett. Allting hängde. De nyss så kraftfulla blomkloten såg ut som gamla urkramade disktrasor. Hortensia hade blivit törstig, törstigare än värsta ölgubbe minuten innan Systemet öppnar en måndagmorgon.
Klart hon fick vatten. Det bubblade, kluckade och gurglade när hon drack, girigt sög i sig dropparna.

Jag trodde faran var över, sa några vänliga och ursäktande ord till henne, lovade att det inte skulle hända igen.
Tror ni att Hortensia hämtade sig? Inte.
Jo. en och en halv blomklase, ungefär. Resten var bara att klippa bort. Och de gröna bladen hade också förvandlats, till något som liknade silkepapper: tunt, torrt och skört.

Då minns jag plötsligt att vi träffats förr, Hortensia och jag. Med exakt samma resultat. En kulturkrock som ledde till den ena partens snara frånfälle. Och jag lever ju fortfarande, så ni fattar vem som kroknade.
Nu står hon halvt dold bakom en gardin, med den enda överlevande blomklasen lite synlig, och hon får vatten fast jag tycker det verkar fånigt att försöka ställa sig in hos henne nu när det ändå är för sent.

Och så minns jag också hur det ser ut på Azorerna, ögruppen långt ute i havet där vi semestrade för några år sedan.
På Azorerna växer Hortensia. Överallt. Och nu talar vi inte om krukor, vi talar om häckar. Mil efter mil av blommande hortensior i alla nyanser, blommor som kan driva vilken naturfotograf som helst till vansinne genom överflödet, skönheten, färgerna.
Men inte f-n är det någon som går och vattnar. Hortensia blommar ändå, kan inte stava till ”s-l-o-k-a”. Där, alltså.

Ge mig alltså aldrig en hortensia.
Skicka den hellre till Azorerna, där den trivs.
Jag kan till och med tänka mig att hänga med.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Uttrycket "fådda blommor" är en Kurt Olsson-konstruktion som jag starkt gillar!

11 kommentarer:

  1. Anonym7:01 em

    Håll den vid liv så tar jag med hortensia i sommar. Ska till Madeira och Azorerna så jag kan plantera den i en lämplig häck åt dig!

    SvaraRadera
  2. Anonym7:21 em

    Hej!
    Hittade hit till Din blogg när jag googlade på avacado, vad är det den mer kallas,ArgentinaPäron?
    Visst äre OK att jag länkar hit, vill gärna kunna återkomma...
    =0)
    //elaina
    ps: Har för mig att Hortensia blev uppkallad efter en botanists Käresta som, när UngeHerr Botanist sku ut på årslångresa, smugglade sig ombord utklädd till sjöman: det är Kärlek det!

    SvaraRadera
  3. Länka på du, det är förstås bara trevligt! Jo jag tror att man kallar avocado så ibland. I Argentina säjer man dock "palta"!
    Gott, underbart gott är det i alla fall. Och nyttigt!
    Välkommen åter!
    RF, du såg väl att jag kan tänka mig att hänga med? :oD

    SvaraRadera
  4. Anonym7:57 em

    Azaleor är precis lika omöjliga...

    SvaraRadera
  5. Du har bara drabbats av fel sort, min vitgröna Annabella slokar inte (jag saknar en rosa :)

    SvaraRadera
  6. Anonym8:09 em

    (fast ingen idé att köpa till mej, färgad som jag är, har nog redan köpt den… :)

    SvaraRadera
  7. Anonym8:16 em

    Här har du en till som inte klarar av Hortensian.....resultatet är slående likt mina försök att få den att likna en blomma även dag två....alla andra blommor fixar jag galant...men den här vill sig inte med mig heller!

    SvaraRadera
  8. Anonym8:23 em

    Men vilken fuling att sloka och vilja dö!

    SvaraRadera
  9. Vissa typer går man helt enkelt inte ihop med. ;-)

    SvaraRadera
  10. Anonym2:19 em

    På Azorerna är det väl ganska hög luftfuktighet? Jag tror det är den extremt torra svenska vinterluften som får blommor att slokna.

    SvaraRadera
  11. Hahaha!
    Jag har fått två - den ena när jag fyllde 50 i mars för en del år sen, och den gjorde precis som din. Den andra till mors dag när det var varmt på altanen. Där trivdes den! OJ vad den blommade hela sommaren. Bytte färg pga kalkrikt vatten, men vad spelar det för roll, den var superfin. Kanske lite Azor-likt på min altan?

    SvaraRadera