måndag, februari 16, 2009

Den här vintern – en sjalavandring

Om man av en eller anledning skulle få frågan vad som var mest typiskt för modebilden vintern 2008-09 så har åtminstone jag svaret klart för mig.
Det var den säsong då alla, absolut alla, hade en lång halsduk. Nej, inte bara det. En JÄTTELÅNG halsduk ska det vara.

Se dig om så upptäcker du snart hur sant mitt påstående är. Eller kolla i vilken modetidning som helst. I varv efter varv runt halsar, i konstfulla knutar, med nonchalant slängande ändar, kantad av fransar, med eller utan lite glittertrådar – det är en halsduk, eller sjal om du föredrar det ordet, som är ett absolut måste om man ska vara tidsenligt klädd.

Trenden är absolut könsneutral; tonårskillar, unga lejon och äldre män har omsorgsfullt valda halsdukar, oavsett om de kombineras med mc-jacka, skepparkavaj eller kamelhårsulster. Och den är också på den så kallade spinnsidan líka utbredd oavsett bärarinnans ålder.
Sjalen kan vara enfärgad, randig, rutig, krinklad – alla varianter, alla material finns. En tunn sjal ersätter kanske också halsband eller andra smycken. Och de finns i alla prisklasser.

Lustigt nog är den där långa textilsaken väldigt klädsam på somliga. Samtidigt som andra ser ut som misshandlade mumier, eller någon som av misstag fått med sig rullen ut från senaste toabesöket. Kanske finns det en kvällskurs någonstans där man lär ut konsten att vira in sig i något stickat, vävt eller virkat, rektangulärt, trekantigt eller kvadratiskt. Om den finns borde den snabbt bli fullbokad …

Men hur duktig eller dålig man än är på att drapera sin sjal så har den där accessoaren en fördel som ingen kan förneka: den är absolut storleksneutral. För den händelse att trenden överlever till en ny säsong behöver ingen oroa sig för att halsduken ”krympt i garderoben”, en populär omskrivning man tar till när kroppen inte längre kan klämmas in i kläderna som hängt ett tag.

Och inget tyder på att halsduken blir omodern i rappet. Det är ju skönt att borra ned hakan i den, dra upp den över öronen, låta den dölja en ”dålig hårdag”.
Snarare handlar det kanske om att vi bara har inlett en livslång sjalavandring.

Bildbeviset!

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

londongirl sa...

:-) Det här inlägget skrattade jag gott åt. Jag till hör dem som inte kan ha sjal...jag fattar inte alls hur man ska få till det och jag trivs inte med det heller. Såna där eleganta sjalar, tjusigt draperade runt halsen för mig att kvävas och känna mig intrasslad.

Men däremot rejäla stickade och varma halsdukar går jättebra. Det ser till och med snyggt ut och känns bara bra att burra in sig i.

Gunilla sa...

Jag har ju inte fattat detta förrän idag, när jag såg en tjej i morgonsoffan på tv med en lång härlig sjal skulpterad runt halsen. Min tanke var att det där är kanske något för mig. En stor möjlighet att variera sig med relativt små medel. Det gäller bara att få till den snyggt så att det inte bara blir en vanlig halsduk...

Bloggblad sa...

Jag är mycket tacksam för att jag fått en helt ny garderob genom alla mina sjalar. Det räcker med helsvart under - jag är ny varje dag med en ny färg.

Jag = urtypen för en sjalmänniska. (Det enda epitet jag kan tänka mig att använda om mig själv)

Hanneles paradis sa...

sönerna klär i allt, jag bär halsduk bara ute.

Humlan sa...

...och så är dom så roliga att sticka!

Klimakteriehäxan sa...

Förr ägde jag inte en sjal. Nu har jag rätt många, antagligen är jag typisk! och så är det det där med att de alltid är i rätt storlek ...