fredag, februari 27, 2009

Ett sånt där ögonblick …

Hjälp, hur var det nu igen?
Vad var det jag såg?
Läste jag det i tidningen?
I vilken tidning i så fall?
Kan det ha varit något i tv?
Stod inte radion på?
Vem i alla dagar var det nu det handlade om?
Var det någon jag kände, eller i alla fall hört talas om?
Varför reagerade jag?
Var det intressant för mig personligen, eller var det något med jobbet?
Visst var det väl i morse?
Inte var det möjligen X som sa det?
Vart har han tagit vägen förresten?
Såg jag inte honom nyss?
Eller var det kanske någon annan?
Hur viktigt var det egentligen, det där jag just nu försöker komma ihåg?

Frågorna hopar sig blixtsnabbt.
Det finns ett namn på företeelsen.
Sammantaget kallas den för ”a senior moment”.
Bara ett sånt där ögonblick, helt enkelt.
Det lär bli fler.
Än så länge går de i alla fall att skratta åt!

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

lilalili sa...

en av mina frågot jag ofta ställer till mig själv nu för tiden tycks vara: Vad i helsike letar jag efter!!
Från en till en annan: Kramis

Monica sa...

Urk, känns otäckt bekant...

Bloggblad sa...

Håller med Monica: "Bekant" är ordet.

londongirl sa...

Det händer hela tiden tycker jag....speciellt det där att jag inte minns om det var något jag läst eller om det var något jag hört.

NU har jag i alla fall hittat min bok som jag ville slå upp sidan 123 på och anta din utmaning. :-)
Återkommer om den.

Anonym sa...

Min man är 90 år .Dessa frågor är återkommande .Själv har jag vissa svårigheter efter en Strok . Kan bli stökigt i knoppen som sedan påverkar kroppen .Stavning ,räkning ,stress. Svåra saker för oss gamla.Ni därimot har för mycket att samla ihop under dygnets timmar.Därav kommer Er glömska.Men vår vardag ar sådan varje dag . Får Ni bara gå ner i varv så faller allt på plats. Var rädda om ER.

Cicki sa...

Oj oj så man känner igen sig. Sådana "moments" tillhör den dagliga rutinen. För det mesta kan man skratta åt det.

Anonym sa...

För mig kom uttrycket "senior moment" från min älskade lillasyrra. Kanske inspirerade hon dej.............nånstans ifrån.

Lenas syster

Ms Mellström sa...

Det är enkelt att sitta här och roas lite smått åt de förvirrade frågorna du tar upp, när en själv nätt och jämt får köra bil eller ta en drink på puben, men jag får en kuslig känsla att man befinner sig där själv fortare än man tror. Då får man skratta gott åt sig själv i stället. Väldigt underhållande läsning! :)

Marskatten sa...

"Senior moment" drabbas jag av med jämna mellanrum och jag tycker för det mesta inte om det alls.

Mina faster har Alzheimer och jag börjar undra för mig själv, kommer jag drabbas också? Är det så här det börjar?
Märker man det ens?

Måste iväg och köpa Omega 3-6-9 + Gingko Biloba!

Risken finns sa...

Det är lugnt så länge man minns varför man skrattar åt sig själv!

Ingela sa...

För mej kommer de där momenten oftare när jag har stressat alldeles för mycket och sovit för lite. Så nog är det viktigt att ta hand om sig.

Gunilla sa...

Mina vanligaste tankar nu för tiden är: "Vad var det nu jag skulle göra?" och "Var har jag lagt mina glasögon?". Jag minns dock mycket väl när jag var barn och min mormor sa samma sak och jag förstod inte varför hon var så konstig...

Klimakteriehäxan sa...

Som sagt: man får vara glad så länge de där ögonblicken går att skratta åt. Alldeles uppenbart är det inte roligt alls när det bli blodigt allvar.

Hanneles paradis sa...

Vem vad den man, som stannade på gatan och pratade en lång stund med mej...?