måndag, juni 14, 2010

Balkongbondens belöning

På min balkong har det hänt ett mirakel.
Jag kan inte se det på något annat sätt.
En blomma i en av krukorna står för själva undret, helt på egen hand – ja, lite vatten har den förstås fått, men ändå. Belöningen står inte i relation till arbetsinsatsen!

I krukan finns en blommande karpaterklocka. Jag har alltid gillat sorten, i brist på vilda blåklockor som ju inte gärna låter sig transporteras inomhus. Alltså köper jag en kruka då och då, de brukar inte ens vara billiga. Varje gång händer samma sak: växten tvärdör. Spelar ingen roll om den står ljust eller lite mörkare, om den får lite att dricka eller mycket. Den tackar för sig, lägger sig ned, avlider stilla och lugnt och lämnar mig att, än en gång, hantera sorgen.

Så hände det sig sommaren 2008 att jag i stället för att slänga liket prövade att ge den ny miljö att bo och leva i. Tryckte helt sonika ner den i en balkongkruka. Den tog sig, blommade lite försiktigt – och sedan blev det höst. Jag rev ur krukorna, vintern kom.
Men förra våren, innan jag hunnit köpa något nytt i växtväg att förgylla balkongstunderna med, fick jag syn på några små gröna blad som vågade sig upp vid krukans kant. Jo men visst! Karpaterklockan gjorde comeback!

Alltså blev det små fina blommor en gång till. Och historien upprepar sig: höststädning. Fast den här gången lät jag plantan vara kvar.
Ni minns hurdan vinter vi hade? Minus 25, svinkallt helt enkelt. Snö och hagel yrde, tog sig förvisso in också på balkongen. Allt var djupfryst. Balkongkrukornas jord hård som sten.

Fast en karpaterklocka ger sig inte så lätt. Nu blommar den igen!
Första klockorna slog ut i helgen. Plantan har säkert hundra knoppar eller fler. En sådan överlevare, mot alla odds!
Helt enkelt ett mirakel, till största glädje - i alla fall för en balkongbonde som jag.

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. Kan inte säga annat än GRATTIS!!

    Ska nog försöka ditt tips i höst, bara låta krukan stå och se om jag har lika stor tur/skicklighet som du.

    SvaraRadera
  2. Jag häpnar! Min svärmor kunde få dem att blomma om i sin sommarträdgård, men jag har tappat de gröna fingrar jag en gång hade. Glömmer ideligen att vattna... eller att jag har vattnat och gör om det.

    SvaraRadera
  3. Visst är dom fina, karpaterklockorna! Hade jag en balkong så skulle det gärna få bo fina blå (eller vita) klockor på den. Min mormor hade alltid en vit karpaterklocka hängande på balkongen och tog in den varje kväll och vattnade under kranen i köket, lät vattnet rinna av och bar ut den igen. Den blommade hela fint sommaren.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt med övervintrande klockor. Det måste jag testa. Har bara fått stenpartiväxter att övervintra på balkongen tidigare. Plus en clematis som höll ut i några år.

    SvaraRadera
  5. En mycket sedelärande historia, ge alltid liket en andra chans...
    Balkongbonde var ett nytt uttryck för mig, kul tycker en månskensbonde..

    SvaraRadera
  6. Anonym2:10 em

    Solklart en tuffing!
    Kanske var det värdparet som inspirerade den inom/utomboende.....

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  7. Vad roligt med en sån växtkraft och överlevare! :-)
    Vacker är den ju också, helt klart!

    SvaraRadera
  8. Lena - skickligheten kan du glömma, det handlar om tur. Inget annat!
    Bloggblad - torka tål den nog inte. Fast inte för mkt vatten heller!
    Humlan - de vita är oxå jättefina! Köper jag en till ska jag testa det sättet att vattna.
    Cicki - försöka duger!
    Lasse - även månskensbönder kanske gillar karpaterklockor?
    Kulsprutan - ja man kan ju i a f låtsas ...
    Londongirl - visst är det kul med en och annan glad överraskning!

    SvaraRadera
  9. du har gröna fingrar

    SvaraRadera
  10. Hannele - inte ens grönt nagellack! (fast turkost som jag knappt aldrig törs använda)

    SvaraRadera