Läser väldigt lite just nu, men tar någon enstaka sida innan jag släcker för natten. Är kvar i Albert Engströms memoarer "Mitt liv och leverne" från 1928 och fascineras av hans kvinnosyn, som inte manar till efterföljd ... han skräder inte heller orden när det gäller att beskriva sin egen dragningskraft på det motsatta könet. Narcissist är nog bara förnamnet! Så när Skriv-Robert vill ha exempel på en mening som av en eller anledning fått mig att höja ett ögonbryn blir det denna (lååånga som dessutom verkar vara något bidrag i tävlingen "mest komplicerade användningen av skiljetecken"):
Ty detta obeskrivliga något, som finnes hos mig och som kommer kvinnorna att darra, då jag nu med min chapeau-claque under armen, klippt och nyrakad och i blankskinnsskor svävar i en salong med ett skeptiskt leende på läpparna, och, sedan jag kysst värdinnan på kardan, börjar fixera kvinnorna med min halvt satiriska, halvt medlidsamma blick, gör mig, man påstår det, oemotståndlig.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
rekommenderar Siv Strömquists Skiljeteckensboken för mer modernt praxis
SvaraRaderaTack men jag tror faktiskt att jag avstår ...
RaderaUndrar om karln verkligen tyckte han var så fantastisk, eller om han bara hade ett abnormt självhävdelsebehov.
SvaraRaderaMin mening är helt i klass med din i dag.
Margaretha
Han sätter i alla fall inte sitt ljus under skäppan ... förmodligen var han en gubbe som var helt outhärdlig att umgås med!!!! Men inte vet jag!
Raderatror inte att jag darrat eller funnit den sprätten så värst oemotståndlig. jag kommer att tänka på Georg Rydeberg av någon anledning
SvaraRaderaKan förstå din association!!! Vet inte hur trevlig nån av herrarna var i själva verket ...
Radera