 |
| Kan inte låta bli att bjuda på lite mer höstfärger ... |
Har jag nyss läst en mening som fått mig att stanna till i läsningen om än aldrig så lite? Det är kriteriet för att utse Veckans mening, som Skriv-Robert ligger bakom. Den här veckan har jag överraskat mig själv med att från bostadsrättsföreningens miljörum plocka hem en bok som någon velat bli av med: "Mitt liv och leverne", Albert Engströms memoarer från 1928 (när han var 59 år gammal). Vet inte riktigt vad som fick mig att ta den, men Engström är ju en bit svensk kulturhistoria helt på egen hand. Boken är också illustrerad med hans egna teckningar. Klart är att han redan som liten pojke intresserade sig för det motsatta könet och lätt blev förälskad. Han skriver: "Jag gav mig fan på att ingen människa någonsin varit så kär i någon flicka som jag i min." Fast han ser också problem ...
Men kvinnorna äro sig lika: de begära en social ställning och att mannen ska ha inkomster nog att köpa hattar av alla möjliga fasoner åt dem – jag var dock inte mer än tolv år och lagen förbjöd mig att ingå äktenskap.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Albert Engström står i alla fall för kvantitet i svensk kulturhistoria, han började ge ut 1896, rolig några decennier under sin tid.
SvaraRaderaJag är inte säker på att jag läser hela den här boken, måste jag erkänna.
RaderaJag tog hand om Albert Engström-berättelser i 15 band efter mamma, men jag har inte läst dem.
SvaraRaderaOj 15 band ... jag vet att han var produktiv ... men jag ska nog inte skaffa ytterligare 14 av hans böcker!
RaderaDe var så fint inbundna att jag inte hade hjärta att låta dem åka iväg till okänt öde, utan jag tog med dem hem till mig.
RaderaFörstår precis. Jag hade ett himla sjå med föräldrarnas Nordisk Familjebok som jag inte kunde kasta. Hittade faktiskt en som ville ha dem.
RaderaHahaha! Då var han kanske före sin tid... i tanken. Men sedan kom verkligheten ikapp honom om man säger så;-)
SvaraRadera