Färdigpackad – färdig eller packad?

En ny bloggstafett, i Bloggtidningens regi, är i full gång. Och jag har fått mitt ämne, min stafettpinne, från Snurrmaggan.
Det var en rubrik som öppnar för många olika tolkningar - det här blev min:

Packad.
Är jag faktiskt aldrig. Har knappt någonsin varit. Tycker att packade människor är jobbiga, undviker dem gärna, önskar att de skulle känna när gränsen är nådd – tänk så mycket bättre de skulle må dagen efter!

Men färdigpackad, det har jag varit. Mer eller mindre, det ska erkännas, men ganska många gånger, eftersom jag under ett par perioder av mitt liv rest ganska flitigt.
Det kom till ett läge när jag på en kvart kunde åstadkomma en perfekt packning för två veckor, utan att glömma något väsentligt.

Väsentligt för att en människa ska bli färdigpackad är grundstenarna som också kallas för 4P: pengar, piller, pass och piljetter (jo! så har det hetat!). Uppenbart varför.
Tillkommer i min värld 4B: bok, behå, badkläder och brallor. Anledning: en bok måste man alltid ha från start, behå, bikini och byxor är besvärligt och tidskrävande att kompletteringsköpa på resmålet, vilket det än må vara. (Och ja, man ska ha badkläder, även om man inte åker till solen, det kan till exempel finnas pool!)

Fast det där effektiva sättet att fylla resväskan har urholkats med tiden. Nu, när jag sällan far iväg annat än på kortare nöjestripper, blir jag så gott som aldrig klar. Far runt mellan garderober och hyllor, skjuter in lådor bara för att dra ut nya, byter en svart tröja mot en röd, sedan den röda mot en svart-och-vit-randig…
Slutresultatet är så gott som undantagslöst att jag lägger ned alla tre och alltså har för mycket med mig. Kommer följdriktigt hem med halva bagaget oanvänt.

Vilket dock är bättre än att det inte kommer hem alls.
En gång skulle jag resa hem från ett land där oxfilén var inte bara utmärkt, utan också så gott som gratis.
-Ta ett par stycken i resväskan, rådde en kompis, som visste hur mycket jag uppskattade de där köttbitarna.

Men tack och lov packade jag ingen filé. Blev färdigpackad ändå.
När jag stod vid bagagebandet på Arlanda var jag till sist ensam kvar. Ingen i grunden vit men ganska medfaren trunk från Alstermo Papp – en kanonväska! – dök upp. Flygbolaget beklagade, men gjorde inte särskilt mycket mer. Jag ringde och tjatade, det var trots allt en välfylld väska med många kära persedlar i, men den höll sig envist borta.

Tre månader senare ringde man från flygplatsen. En resväska med mitt namn hade anlänt, alldeles ensam, ville jag ha den?
Om jag ville!
Vi återförenades och åtminstone en av oss blev rörd till tårar. För på väskans hopknycklade handtag satt en extra lapp: RUSH! stod det på den.

Man kunde också se att den i princip gjort en resa jorden runt. Men innehållet var intakt. Törs inte tänka på hur det skulle ha sett ut och luktat om jag lagt i en bit filé. Därför är mitt enträgna råd: innan du packat färdigt och stängt väskan: plocka ur köttet!
Först då är du färdigpackad på riktigt.
Packad kan du möjligen också bli, men det är absolut en fördel att åtminstone vänta med det tills packningen är klar.
Färdig!

Copyright Klimakteriehäxan

Dags nu att lämna över till Matälskaren som har nästa stafettsträcka. Efter moget övervägande har jag valt ett ämne som är ganska så tillrättalagt: "Tores middag" är rubriken, med undertexten/specifikationen "När Tore Wretman skulle äta middag hemma hos mig – och jag bara hade en timme på mig att fixa alltihop". Själv hoppas jag därmed på att få ett lysande menyförslag som jag kan kopiera, fort, lätt och gott!