Stoppa sattsejja-sjukan!

Ibland måste man låta sin besserwisser-sida få komma fram.
Just nu tänkte jag släppa ut min.

Det finns oändliga mängder svenskar som är mer eller mindre offentliga personer, folk som inte sällan framträder i massmedia och får svara på frågor om ditt och datt. Förmodligen har de aldrig någonsin besvärat sig med att i efterhand kolla resultatet. För hade de gjort det borde något ha hänt – och det har det inte.

För vad är det de sitter och säjer, i radio och teve? (I tidningar blir det tack och lov inte lika tydligt!)
Jo de säjer saker som:
S´ra (så/dan här)
Bafatt (bara för att)
Sattsejja (så att säga)
Lixm (liksom)
Typva (ungefär samma som)
Och de säger det så gott som oavbrutet.

Alltihop uttryck för en sorts mental åkomma. Och tro inte att det bara handlar om tonåringens mobilkonversation:
-Å då han ba.
-Fast ja ba.
Nej då, de här ljudanhopningarna jag pekar på grasserar bland etablerat och relativt högutbildat och i högsta grad vuxet folk.
Minns en lärare jag en gång hade som sa ”assåva” (alltså va) så ofta att vi brukade fördriva tiden med att räkna hur många gånger det kunde bli på en enda lektion – det blev MÅNGA.

Här några färska exempel:
En ung modeskapare intervjuas i teve och säger saker som:
-När jag ska s´ra åka till Paris och s´ra titta på s´ra tyger så...
En het sångerska på uppåtgående:
-Min platta är lixm min egen grej lixm, jag vill lixm göra på mitt sätt lixm...
En politiker i trångmål försöker hålla stånd mot attack, skapa betänketid:
-Man kan sattsejja fundera på hur det sattsejja har blivit så här...

Ja det kan man verkligen. Bara att hålla med. Lyssnarens öron blir såriga, till slut är de där återkommande ljuden det enda man hör. Budskapet, i fall det fanns ett sådant, har dränkts i floden av onödiga ord som inget betyder utan bara låter, som ett hack i en gammal vinylskiva.
Och sattsejja-, lixm- och bafatt-sjukan har skördat nya offer.
Helt i onödan.
Bafatt nån typ lixm inte s´ra fattat grejen, sattsejja.

Copyright Klimakteriehäxan