Ser när jag är ute på en bloggrunda att Melodifestivalen är det man ”ska” blogga om. Om man nu över huvud taget ska blogga på lördagar – det är väldigt tydligt att många väljer teven framför datorn de där kvällarna när schlagereliten gör upp om SM i pop.
Hur som helst så är jag en i minoriteten, en av dem som inte sitter andlös i väntan på nästa nummer, med penna i nypan och schlagerpoäng i blick.
Och jag tror att jag drar vinstlotten!
I går till exempel, i tvåan. Först Parkinson, alltid sevärd. Strax därpå långfilmen ”Den bästa av mödrar” – om finska krigsbarn i Sverige på 40-talet. Maria Lundqvist fick en välförtjänt Guldbagge för den när det begav sig (2005).
Det finns en bok på samma tema, en bok som öppnade mina ögon för de här ofta gripande, alldeles för ofta tragiska historierna om barnen som skickades iväg hemifrån, rakt ut i det stora okända, där man inte ens förstod finska.
Sinikka Ortmark skrev den. Bokens titel är ”Du som haver barnen kär”. Otroligt rörande om hennes eget öde – hon blev förvisso så småningom ”svensk”, men vägen dit var lång och svår. Rekommenderas! Fast den finns nog bara på antikvariat eller bibliotek i dag, är jag rädd.
Och längre från melodifestivalen är det svårt att komma.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Där jag var i lördags kväll stod tvn på och skrålade schlager. Fast jag brukar av ren nyfikenhet se vad som föreslås representera Sverige i stora tävlingen.
SvaraRaderaDu missade verkligen inget.
SvaraRaderaIntressant, det där med de finska flyktingbarnen. Jag hade en moster som kommit till mammas familj som fosterbarn från Finland under kriget.
Några år innan hennes död hann hon träffa sina biologiska syskon, med tolkhjälp, för hon hade tappat all finska. Hela livet hade hon saknat dem, ända sedan hon sattes på ett tåg med namnlapp runt halsen...
Hon fick i alla fall höra att hennes biologiska mamma saknat henne och ofta pratat om henne med de syskon som fanns kvar i Finland. Det var ju inget lätt beslut, att skicka iväg ett av sina barn till ett okänt öde.
Så tragiskt, men en fråga ang kommentaren härovan från SNIGEL:
SvaraRaderaKom inte flyktingbarnen tillbaks till sina familjer (om de fanns kvar och i livet, förstås) efter kriget? Blev de kvar hos familjerna som tagit hand om dem?
Eller är foster-barn inte samma sak som flykting-barn, kanske?
Man undrar...men i vilket fall som helst måste det vara ohyggligt svårt att skicka sitt barn med namnlapp runt halsen till okänt öde. Hoppas att slutresultatet var positivt för de flesta./ M
Jag har fattat det så, att många förvisso återvände, men att många också blev kvar, inte bara för att ingen finsk familj fanns att återvända till. Finns säkert siffror på det där om man är duktig på att leta.
SvaraRaderaBlev rätt förvånad när jag blippade runt bland kanalerna efter melodifestivalen i lördags och såg att "Den bästa av mödrar" gick på tvåan. Hade svt puffat något för att de skulle visa den? Har velat se den länge men ville inte börja så där mitt i.
SvaraRaderaJo jag upptäckte den tack vare en trailer - med Micke Nyqvist och en cykel i siluett mot himmel i stark vind!!!
SvaraRadera