söndag, februari 01, 2009

Det måste vara något kemiskt

Kemi var mitt sämsta ämne i skolan.
Avskydde lektionerna i den där illaluktande salen, laborationerna jag aldrig såg vitsen med, formlerna jag inte ens försökte lära mig, grundämnesförteckningen som jag betraktade med en gäspning.

Tänk om jag bara hade anat vilken roll kemin skulle komma att spela i mitt liv! Om läraren i stället för att ilskna till över mitt ointresse pekat på hur användbara kunskaperna han lärde ut skulle komma att bli! Då skulle jag nog trots allt ha tittat lite längre på läxorna, försökt lägga lite mer kemikalier på minnet, så att säga.
För i dag är vi ju alla helt i kemins våld.

Det gäller maten vi äter, kläderna vi har på oss, dryckerna vi dricker, ansiktet vi tar på oss, håret som vi byter färg på, medicinen vi tar mot en eller annan åkomma, ja till och med passion och förälskelse – allt är kemi eller åtminstone påverkat av kemi. Uppräkningen kan bli evinnerligt lång.

Kunde inte magistern ha sagt det? Eller tänkte han liksom aldrig så långt?
Det där med att tänka, förresten, det är visst något kemiskt med det. Också.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Anonym11:45 fm

    Kemi = dötrist ämne under skoltiden. Se´n kom ju personkemin och det blev genast intressantare :o)

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  2. Anonym12:41 em

    Jaaa jooo, men kemin i skolan var ju mest grundläggande kan jag tycka. Och hade väl inte så mycket med mat och skönhetsprodukter att göra heller. Håller med föregående talare att personkemi är långt mer intressant än kemin i skolan.

    SvaraRadera
  3. Du kanske är född på stenåldern som jag :)

    Ungefär 1969 i skolan, så hade inte FLICKORNA kemilaborationer, bara pojkar!!! Vi flickpr frågade läraren, och hon ställde upp på eftermiddagen efter skolan... Men detta var i Finland.

    SvaraRadera
  4. trots att vi hade en minst sagt underlig kemilärare har jag alltid gillat kemi..
    och det är ju som du säger..
    allt..
    precis allt är kemi..
    t.o.m. våra tankar..

    SvaraRadera
  5. Kulsprutan - personkemi, absolut!
    Kimmi, det var just det: hade man kopplat kemin till livet och vardagen hade det kunnat bli lite mer konkret, bortsett från den där formelt för falu rödfärg!
    Hannele, på 60-talet var alla kön samlade i kemilabbet i Sverige, jag lovar!
    Grodan - precis! (nu har det pågått kemiska reaktioner i min hjärna riktigt länge, dags att krypa till kojs kanske...)

    SvaraRadera