Ett torg - tre tunnor - hur svårt kan det vara?

Klockan var vid pass sju i går kväll. Jag sneddade över torget i Umeå. Folktomt.
En timme tidigare, vid sexrycket, hade jag också gått där. Då kryllade det av folk, som njöt av vårvärmen och eftermiddagssolen. Det var glass, läsk, en och annan hamburgare. Trendriktig latte. Någon satt och läste. Här fanns såväl unga som äldre. Alla såg ut att trivas.

Men när klockan blir stängningsdags försvinner Umeborna inomhus lika snabbt som kackerlackor flyr en ljuskägla.
Kvar ligger skräpet - inte efter kackerlackorna, där upphör likheten, utan efter människorna.
Jag blir helt häpen när jag ser hur det ser ut.

Ni ser själva, jag kände mig alldeles tvungen att föreviga detta med min lilla kamera.
Jag vände objektivet åt tre olika håll. Lika skitigt vartän man ser. Och titta! på varje bild en soptunna/papperskorg. Kan de verkligen ha stått för långt bort? De var definitivt inte fulla.

Kommer någon mer än jag ihåg hur det var förr i världen? När utländska besökare förundrat kommenterade hur rent och fint det var överallt i Sverige.
Oj oj oj så länge sedan det måste ha varit. Nu verkar ingen orka ta reda på sitt skräp, trots att det bara handlar om att sträcka sig en pyttebit.
Sorgligt, det är vad det är.

Och hallå, gott folk, nu när picknick- och grillsäsongen i praktiken är här - kan vi inte hjälpas åt? Skärpa oss lite? Hålla snyggt!
Hur svårt kan det vara?
Inte alls, faktiskt, om du tänker efter.
Lägg skräpet i därför avsedd tunna.
Tack!

Copyright Klimakteriehäxan