Tillspetsat

Hon stod och väntade på bussen samtidigt som jag. När tjejen vände näsan mot morgonsolen fick jag syn på hennes rygg – eller närmare bestämt på hennes ryggsäck.

Den var prydd av spets. Och det var lätt att se, att här handlade det om äkta vara, handarbete med garn och virkkrok. Måste fråga!
Jo då, det var mormor som hade tillverkat den där spetsen. Och flickan hade fått den. En klassisk variant med stjärnor i stolpar och luftmaskor.

Men vad gör en modern tjej med en bit hemvirkat, när alla lakan är av påsmodell, örngotten köps färdigsydda och hon inte heller är inne på hårband eller något åt det hållet?
Svaret har ni redan: hon sydde på spetsen på sin alldagliga svarta rygga, som plötsligt blev unik. Och snygg. Samt med vidhängande minne av mormor.

Skulle kunna tänka mig att en eller annan liten virkad eller stickad miniduk - ur arvegodsförrådet - skulle kunna gå samma väg. Om man inte vill slå till och skapa nytt, förstås. Minns hur jag för en massa år sedan virkade en rund sak med stora hål i. Sydde på den på ryggen på en tunika, klippte bort tyget bakom. Det var riktigt snyggt, vill jag minnas! Och luftigt!
Man skulle rent av kunna kalla det för tillspetsat.

Copyright Klimakteriehäxan