torsdag, augusti 25, 2011

När ägget får fötter: Pippi på fåglar 50

En sak som roar mig är att leta efter presenter som mottagaren inte önskat sig, inte väntar sig – men som ändå ”går hem”.
Och erfarenheten säger mig att det inte behöver handla om något storslaget. Tvärtom kan det där lilla extra som framkallar ett leende eller rent av ett glatt fniss sätta knorr på ett firande.

Nu senast var det Sonen som hade bemärkelsedag. Önskelistan var tom. Behoven välkända, traditionella: tröjor, kalsonger, strumpor, bok. Visst, användbart alltihop, och att slippa betala dem med egna pengar betyder förvisso ett minskat tryck på plånboken. Men hur kul är det om födelsedagsbarnet bara, endast och uteslutande får de där pliktartade gåvorna?

Jag har länge vetat om att det finns, och letat efter, speciella äggkokare för mikrougn. Inbillat mig att det är en praktisk grej: medan frukostkaffet sipprar genom filtret blir ägget alldeles lagom kokt, utan passning. Har letat efter de där kokmanickerna, men de har alltid varit slut – en hint om att de, faktiskt, fungerar och är praktiska, har jag tänkt.

Så än en gång gick jag till avdelningen för husgeråd och letade. Fann inget, inte nu heller … men frågade en i personalen. Hon knappade lite på datorn och tipsade mig sedan om att på andra sidan staden fanns de. Och jag kuskade dit.

I vackert papper slogs den in, äggkokaren som såg så mycket roligare ut än jag hade förväntat mig: ett vitt ägg på gula (höns)fötter! Med lite vatten i botten ska gulan sedan kunna bli precis så lös eller hård som man vill ha den. Ett tips att ta på allvar följer med den lilla apparaten: om ägget är så stort att plastskalet inte går att stänga – byt till ett mindre ägg! Annars är det risk för explosion.

Har han testat sin present än? Vet inte, men vet att han log brett när han satt på plastfötterna och kunde ”ta in” hela härligheten. Lite som ett Kinder-ägg för vuxna. Även om man får lägga dit innehållet själv.
Jag köpte naturligtvis en till mig också, hur skulle jag kunna motstå? Och kan därmed lägga till nummer 50 i serien ”Pippi på fåglar”.
Samt kanske inspirera någon till att igen försöka svara på frågan om vad som kom först, hönan eller ägget. För när ägget fått fötter kan ju inte steget till fågelstadiet vara stort - eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. Kul grej! Har sådana av traditionellt snitt, och visst fungerar de även om jag nu när vi är flera inte använder dem så ofta.

    SvaraRadera
  2. Anonym2:28 em

    :o)

    Grattis i efterskott till sonen!

    Kulsprutan

    (Den eviga frågan finns det nog kanske inte svar på......)

    SvaraRadera