söndag, augusti 21, 2011

Skolstartsmåndag

Den här måndagen är en stor dag i många människors liv.
Skolorna börjar. Etta-gluttarna gör debut. Många av dem längtar, har längtat länge efter att bli ”stora”, riktiga skolungar. Andra barn är lite oroliga inför det lite skrämmande, okända, som väntar.

Två anekdoter minns jag i sammanhanget bättre än andra. I det ena fallet är det en av mina vänner som jagar på sin son. Det är andra dagen i första klass, pojken drar benen efter sig, pappa skyndar på. Barnet förstår inte brådskan.
-Du måste komma i tid till skolan, säger den vuxne förmanande.
-Till skolan? Men där var jag ju i går! svarar den förundrade gossen, som alls inte förstått hur hans liv skulle komma att te sig i åratal framöver.

Det andra ögonblicket jag minns stod Dottern för. Vi var väl kanske i månaden maj när hon en dag tittar med en sjuårings största ögon på mig och påpekar med viss oro i rösten:
-Men mamma, jag ska ju börja i skolan snart!
Jovisst, det var dags. Fast en hel sommar skulle finnas att njuta av innan det ringde in. Jag sa något lugnande, men Dottern lät sig inte nöja.
-Ja men jag har ju ingen SKOLVÄSKA!

Man ska ha skolväska. Det är viktigt. Den bör helst vara ergonomiskt riktig (ryggsäck!) och av stabilt material – men det är bara föräldrasynpunkter. Barnet har andra urvalsprinciper. Minns min egen förtvivlan när min pappa ansåg sig ha gjort ett fynd: han försåg mig med en ytterst präktig portfölj i riktigt läder, ljusbrun. Portfölj! Vem hade portfölj? Vem ville ha portfölj? Inte jag i alla fall, ingen annan, absolut ingen, hade något så konstigt att kånka runt skolböckerna i. Och portföljen var tung till och med när den var tom!

Annat var det den terminsstarten när jag fick en fullständigt moderiktig ”bag”. Ja, modellen är kallades så, vi rör oss ju i forntiden här som ni förstår. Min bag var rutig i glada och pastelliga färger och helt enkelt jättefin, även om plasten sprack rätt snart.
På senare år, det måste ha varit i gymnasiet, skulle man ha något som kallades ”doktorsväska”. Min var rutig i svart och vitt och blev en kär följeslagare. Däremellan fanns det lite olika kassar och andra modeller.

De där skolväskorna blev alla, oavsett design, väldigt tunga. Papper väger. Nutidens föräldrar vet att den allra bästa väskan är just av ryggsäckstyp. Men tro inte att dagens skolbarn accepterar en ryggsäck vilken som helst – här blir det också vissa varianter som duger, medan andra är hopplösa gubb- eller töntmodeller.

Ändå tycker jag att man måste lyssna på sitt barns önskemål om hur den där viktiga väskan ska se ut, speciellt för förstaklassare. Den är en symbol för inträdet i en helt ny fas, den ska rymma viktiga papper, som kan förvandlas till livsavgörande kunskaper i framtiden.
Inte ska väl sådant bäras i fel sorts väska?

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Ja tänk att börja skolan är så stort. Jag har ett barnbarn som börjar i dag, och jag minns ju den epoken väl trots att det är länge sedan. Jag tror nog ändå att barnen nu är betydligt bättre förberedda. Väskan är ju en symbol att visa upp, så att det syns att man fått en ny status, naturligtvis är den då jätteviktig.

    SvaraRadera
  2. Jag tror ändå inte skolstarten är lika stor som den var på vår tid. De flesta har varit på dagis så länge de minns, det där rituella steget mellan hemmet och offentligheten inträder inte lika självklart just vid skolstarten längre. Sen är skolstarten oklar, en del tycker att det är när 6-årsverksamheten börjar som starten är, medan en del skolor gör en tydlig markering mellan 6-års och skolan. Och sen har många redan klarat av sin inskolning på fritids när skolan startar.

    Min mellandotter liknade nog pojken som inte fattade att han skulle dit igen. Hon har i efterskott sagt att det tog henne hela ettan att fatta att det fanns fasta tider. Hon stod ju ståndaktigt emot alla våra "skynda dig" på morgnarna. För henne blev dock skoltiden ut väskan viktig, hittade nyss ett logginlägg om en heldagstur på stan för att köpa ny skolväska i gymnasiet!

    Jag hade också en bag som första väska, men de kulörta hade inte nått Uddevalla, den var diskret blekblå och enfärgad,

    SvaraRadera
  3. Våra ungar gick förvisso på dagis och sexis - men när det blev "riktig" skola blev det nya lokaler, mängder av skolkamrater. Fast skillnaden måste förstås ha varit ännu större för den som kom direkt från "ingenting" till ettan. Min egen skolstart minns jag faktiskt inte alls! Föga dramatisk, antar jag därför.

    SvaraRadera
  4. Anonym3:39 em

    Nej så klart ska den - skolväskan - vara precis rätt på alla sätt och framför allt mobbfri-garanterad. Inte att förglömma ergonomisk, med tanke på framtida ryggrad.
    Enl. studier ska ryggsäck motsvara en viss % av bärarens kroppsvikt. Håhåjaja.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  5. Det var så längesen som jag började skolan. Men nog är det något speciellt med första dagen
    Ju äldre skolbarnen blir, ju mer längtar de till sista dagen i nionde klass

    SvaraRadera