Skolstartsmåndag

Den här måndagen är en stor dag i många människors liv.
Skolorna börjar. Etta-gluttarna gör debut. Många av dem längtar, har längtat länge efter att bli ”stora”, riktiga skolungar. Andra barn är lite oroliga inför det lite skrämmande, okända, som väntar.

Två anekdoter minns jag i sammanhanget bättre än andra. I det ena fallet är det en av mina vänner som jagar på sin son. Det är andra dagen i första klass, pojken drar benen efter sig, pappa skyndar på. Barnet förstår inte brådskan.
-Du måste komma i tid till skolan, säger den vuxne förmanande.
-Till skolan? Men där var jag ju i går! svarar den förundrade gossen, som alls inte förstått hur hans liv skulle komma att te sig i åratal framöver.

Det andra ögonblicket jag minns stod Dottern för. Vi var väl kanske i månaden maj när hon en dag tittar med en sjuårings största ögon på mig och påpekar med viss oro i rösten:
-Men mamma, jag ska ju börja i skolan snart!
Jovisst, det var dags. Fast en hel sommar skulle finnas att njuta av innan det ringde in. Jag sa något lugnande, men Dottern lät sig inte nöja.
-Ja men jag har ju ingen SKOLVÄSKA!

Man ska ha skolväska. Det är viktigt. Den bör helst vara ergonomiskt riktig (ryggsäck!) och av stabilt material – men det är bara föräldrasynpunkter. Barnet har andra urvalsprinciper. Minns min egen förtvivlan när min pappa ansåg sig ha gjort ett fynd: han försåg mig med en ytterst präktig portfölj i riktigt läder, ljusbrun. Portfölj! Vem hade portfölj? Vem ville ha portfölj? Inte jag i alla fall, ingen annan, absolut ingen, hade något så konstigt att kånka runt skolböckerna i. Och portföljen var tung till och med när den var tom!

Annat var det den terminsstarten när jag fick en fullständigt moderiktig ”bag”. Ja, modellen är kallades så, vi rör oss ju i forntiden här som ni förstår. Min bag var rutig i glada och pastelliga färger och helt enkelt jättefin, även om plasten sprack rätt snart.
På senare år, det måste ha varit i gymnasiet, skulle man ha något som kallades ”doktorsväska”. Min var rutig i svart och vitt och blev en kär följeslagare. Däremellan fanns det lite olika kassar och andra modeller.

De där skolväskorna blev alla, oavsett design, väldigt tunga. Papper väger. Nutidens föräldrar vet att den allra bästa väskan är just av ryggsäckstyp. Men tro inte att dagens skolbarn accepterar en ryggsäck vilken som helst – här blir det också vissa varianter som duger, medan andra är hopplösa gubb- eller töntmodeller.

Ändå tycker jag att man måste lyssna på sitt barns önskemål om hur den där viktiga väskan ska se ut, speciellt för förstaklassare. Den är en symbol för inträdet i en helt ny fas, den ska rymma viktiga papper, som kan förvandlas till livsavgörande kunskaper i framtiden.
Inte ska väl sådant bäras i fel sorts väska?

Copyright Klimakteriehäxan